Jämför vi vår krigsmakt idag med våra gamla fiender dansken, norsken och polacken räcker vi föga till. I listning av slagkraft precis som GEO kläms vi sönder när världen kastas runt mellan dansken och norsken maniska drömmar om en värld där de inte längre är de mindre Skandinaviska länderna:
Svensken kan göra sig lustig över norsken men i norsken bor något otäckt ovanligt i det under längre tid stats-boende Sverige och de inte är främmande från att skjuta statsöverhuvudet eller i icke-kontinentala samarbete också sabotera den egna infrastrukturen för att bränna jorden framför fienden. Jag vill inte ha den övernationalistiska norsken vi alla set viftande med flaggor kommande stormandes över gränsen fylld med hat upppiskade av historiens konflikter. Det är inte den komsikt lite dumma norsk vi inbillar oss är verklig. Det är den onaturligt ständigt "skidande" - vad tränar norsken egentlien för? Hur mycket har svenska oförrätter växt i norskens huvud från från vår period under Karl XII i "ländernas evolution" mer liknande tiden det i år och själ yngre Norge nu är på väg in i?
Medan den jämfört med oss rena supermakten Poland kan beskjuta kusten vågar vi lite på det när det kontinentala ekonomiska förfallet och kanske efterföljande panik-artad hunger efter allt från tegel till nedblockadefabriker och havre att balansera ett skriande behov att finansiera budget i en krympande ekonomi?
Dansken har alltid törstat efter jord. Den enkla jordbruksmarken föder dem enkelt feta de goda åren men under svårare år är brandskattningar och blodbad aldrig långt borta. Dansken är dom goda åren närmast som vi. När hungern driver dem ut i det okända är världen ny för dem oavsett om det är krig eller industri. Den lätta danska jordbruksmarken föder vanföreställningen om den överlägsna danska bonden de tror ska gälla också i annat. Deras okunskap gör dem irrationella och farliga. Dansken söker girigt silver och mark men när kanske en dyrköpt seger fördriver dem bort kan deras korrigering av verklighet tänkas utlösa bestialiaska övergrepp. Fler än jag måste ha fått dramatiserade skildringar av deras ohämmade aggression mot den modiga Gotländska bonden och driftiga handelsman upplöst för sig i skolan.
Ska det behöva vara så att man i Wikipedia ska behöva upptäcka sådant här och se den barndom under det Kalla kriget. Hela euro-zonen skriker närmast i skräck och vi förstår alla att de tyska skördarna kan hålla svälten borta från hela området. Både det danska och det poliska hotet blir då reelt inkluderande Nprge. Deras jordbruksmark kan skapa slagtid och få över norsken vi alla vet under lång tid av mångden i Norden sågs so dansk och också en tid svenskar. Norge är hög volativitet där lojaliteten snabbt i historien kan slå.
Inte bara har det svenska försvaret gjort oss till en dansk spelpjäs eller blodigt slutligen segrand offer utan rent av har regeringen lämnat bort ej uppenbara svenska tillgångar i effektiv energi såväl som slagkraft. Vi har ju alla sätt plutionum-reaktorn som den ekonomiska troligt relativt säkra lösningen på slutförvaringen och roat genom +ren skämtat om vårt förråd omoroliga tider kräver den för en mer balanserad nation lämpligt för de vanligen i omvärlden mer kaotiskt konflikt förvirrade omvärlden oavsett upplevda sidor.
Hur kan nu detta bara givits bort till amerikanen just i tider av ett till desperation och förnedring förfallet EU gärna säljer själv och framtida budget i ett ständigt gnällande om mördande budget-underskott omöjliga att attrahera långivare till? Plutonium som kan föda de kanske snart svältande eruopeerna med billig energi förebyggande det annars hotande kriget?
Detta var mitt liksom varje svenskt plutonium regeringen skänkte bort. Det kan inte värderas i pengar och ock det är min förhoppning vi folket inte ska krävas på blod för att föda den lättsamhet regeringen gjort mörkret hungrigt på när den energieffektiva möjloigheternas väg kastades dit där det gör ingen nytta ska vi inte blunda för att svensken allmänt blivit lika av ständig red och ekonomiskt lite fetare år ofta lika förslöat lärrlurdade utan förståelse av att de flesta år under det svenska riket var undernäring och svält, och med svälten kommer dansken och kriget.
Och det är det är dags att påminna både kust-finnen och en mer egocentriskt lite omvärlds fientliga skogsfinnen om de goda åren de haft i Sverige både under 1900-talet när de under 1970-valde in med färjornas skyttel-trafiken. Det kostade oss mycket men medan skogindustrins kris i de ständigt växande finska munnarna vi födde utan förbehåll väckte skräck för svält också hos oss var det aldrig med ett ord någon klagade. Slagsmålet Kniv-Finne är farlig och berusad känner han ingen smärta. Finnen är alla skyldiga oss mycket från alla år vi fött dem och det är dags att påminna innan dansken köper dem med spannmålet. Utan folkets plutionium krävs också finnens kniv såväl som blod.
