Jag umgicks från gymnasiet, genom teknisk fysik och första åren jag arbetade med en Lars-Fredrik Smedberg som liksom alla människor har goda och dåliga egenskaper. Hans bland goda egenskaper mer imponerande upplevde och upplever jag dock lite ovanliga.
Förutom att vara på många sätt ovanligt intelligent hade han en mycket tydlig drivkraft i vad jag i modell för populationer kalla commotion här i den mening att han kunde arbeta mycket koncentrerat och målinriktat på avgränsade frågor under lång tid.
Det är i sig inte ovanligt men det i kombination med förmåga att se abstrakt helhet, förstå egentligen i kontext av tiden på Mynta Management & IT alla för projekt och verksamhet relevanta faktorer från det ekonomiska i projekt och leveransbehov till det sociala (där han i det senare alltid var ovanligt social genom åren).
LF kunde jag aldrig förklara i modell då han inte stämde in på en av de grundläggande principerna rörande vad vi kan kalla divergens i brett för det abstrakta tänkandet och det målfokuserade. Han var dessutom alltid väldigt skeptisk till mer än droger utan också läkemedel minns jag från gymnasiet även om han var socialt road och drack normalt med alkohol så vissa typer av läkemedel respektive droger var säkert inte förklaringen till drivkraften framåt.
Någon gång mitten av 2011 råkade jag dock på en studie jag hade bort som rörde mer fakta om amygdala och känslor. Amygdala valde jag ju att i det ej neurobiologiska exakt beräkningsmässigt men i övergripande koncept inkludera i modell-koncept som en enhet vi projiserar ner värdering av ex. positivt eller negativt. Där ges från många dimensioner i hjärnan ej belastande kommunikation mellan dem ett mått. Dock förloras ju kontext vilket varje del behöver fånga upp. Därav att vi ibland kan reagera tämligen irrationellt girigt, ilsket, glatt eller positivt. Den ger oss ett känslopåslag skattat från relativ skillnad och det är sedan upp för prefrontala cortex och andra övergripande kontrollfunktioner att via impulskontroll vid ev. behov förhindra att man reagerar på felaktiga sådana signaler (vilket i sig är indirekt träning av också amygdala). I den förenklande modell jag valde att använda därför att den passade väl in och kunskapen om den enskilda människans hjärna är en viktig dimension på forskning att ta hänsyn till för vilket en enklare mappning till hjärnans funktioner har värde.
Att värdera grafer och nätverk vet vi ju från datorvetenskap hör till det mest kostsamma om delarna i sig ska skicka värden till varandra. Tänker vi oss dock som för spatiell neuroner (och andra dimensioner som vi numera vet) konvergenser till neuroner uttryckande dimensions-utsträckningen kan vi ju också se projektion ner från respektive del till amygdala vilket ger en billig approximation. Jämför gärna med exemplet på slutet i En orsak Google blev mindre framgångsrik i sociala media rörande storlek på hierarkiska maktstrukturer i kulturer Västerlandets tidiga utforskare av världen mötte. Bigger is value för hjärnan även när samarbete utifrån rationella indikationer är högst riskabelt från flera perspektiv och målsättningar.
En större beräkningskraft d.v.s. storlek och/eller täthet gör ju att större nätverk, fler dimensioner på data m.m. grovt kan värderas. LF var också mycket talangfull på att värdera och prediktera värde på det mesta. Jag såg nu detta pressmeddelande från Royal Society jag tycker stämmer in här:
"Scientists measured the volume of grey matter in 165 adults and looked at the correlation with their number of friends on the social website, Facebook. They found that the more Facebook friends a person had, the larger the volume of their grey matter in several regions of the brain including the amygdala, which is the area responsible for processing memory and emotional responses."
Från: Facebook on the brain
Det är ju grafer liksom i sociala kontakter traditionellt i rummet. Mer beräkningskraft i amygdala och du kan få ut en större tillfredsställelse av fler sociala kontakter därför att du kan värdera en större graf utan att den kognitiva ekonomin börjar göra det besvärande.
Och det är tillfredsställande att se detta förklarat därför även om jag kan uppleva undantaget ej möjligt att förklara som ovanligt gäller att människor alltid är människor. I den större populationen kan vi vara säkra på att han troligt är ett exempel av en tillräckligt stor grupp för att inverka i de kollektiva skattningarna.
