Mikrolån: Honduras

Uppföljning av vad jag skrev tidigare om Honduras möjligheter som lite mer vågat ovanligt investeringsobjekt:

"I brist på grekiskt intresse av att låna pengar lutar jag nog mer åt antingen Syd-Sudan eller Moskitkusten (antingen den mindre delen i Honduras eller den större i Nicaragua)."

Från: Ingen Lånekris för Greklands Småföretag (2012-06-05)

Jag gillar den motivations-tradition delar av kulturen både i Honduras och Nicaragua har där man har tradition av att kämpa om allt möjligt under flera år, och fascinerande nog i kontrast till många i åtminstone ytligt uppfattad kategori haft tämligen god förmåga att etablera samarbeten med allt från britterna till olika kulturer som subgrupp till den egna respektive närastående geografiskt eller kulturellt i det större området. Ändå tycks föga krigskultur och instabilitet etablerad.

Honduras börjar efter att ha läst Who Wants to Buy Honduras? kännas som ett fortsatt starkt alternativ. Jag får se till att det blir av att se över specifika objekt. Det kan ju finnas fler alternativ än just de vanliga systemen för mikrolån. Egentligen är jag inte helt främmande för att bo där ett år eller så även om jag betvivlar att det praktiskt har något konkret som talar för det.

Handsnidad jaguar i teak från Honduras som nu 2012 kommit in i min konstsamling.

Vanligen börjar mitt intresse för ett kulturområde när att jag träffat på deras konstkultur i de mening att jag köpt eller fått ett föremål, och inte sällan oplanerat.

Organisationers tendens till de praktiskt enkla lösningarna

När man blir äldre får man en mer mot verkligheten balanserad bild av hur något troligare praktiskt kommer tendera att genomföras. Inte minst gäller det organisationer och deras administration även om man jag som saker slumpat sig (eller om området kanske alltid intresserat sig) fått möjlighet att se organisationer konkret från lite ovanliga perspektiv ibland närastående personer konkret engagerade sig med ganska jämfört med varandra olika personlighet.

Ett koncept repeterat långt innan förutsättning att se en företeelse existerande skapas från kunskapen hur det som generell företeelse skulle implementeras kan man sedan missa.

2010 tror jag det var som jag gjorde några tänkbara scenarier möjligt aktuella för en telekom-entitet (levererar mobiltelefoni och internettjänster) under antagandet att den användes för att analysera trafik i Kina för att från dessa göra en rimlighetsbedömning om något överhuvudtaget indikerade att det kanske var så. Mest för att frågan intresserade mig i den mening att jag i så fall önskade känna till det mer än att jag såg något egentligt problem eller konkret värde av att veta det. Jag slutförde det inte fullt men såg heller ingenting.


Den var på många sätt logisk därför att entiteten hör till en av dem man av och till haft konkurrerande i tid med att jag för andra grupper sett organisationer under tillväxt d.v.s. tidskorrelation med att man tagit in finns och i de biologiska neuronnäten är de närastående och ens perspektiv på världen blir begränsat. Det korrekta sättet att göra det är att utgå från populationen alla entiteter av en viss typ med aktuella egenskaper. Det är korrekt väg om man inte ska bli hemmablind, drabbas av design fixering eller vad vi väljer att kalla det.

Det kom emellertid till mig när jag reflekterade över något annat för en eller ett par veckor sedan att samma sak var väsentligt mer troligt för en annan entitet med ganska stora likheter även det där ev. inte är aktuellt just för Kina. Fascinerande med konceptet var just att det är ett ytterst elegant exempel på hur det praktiskt enkla administrativt kan föranleda egentligt just administrativt föga eleganta lösningar där andra till fråga relaterade dimensioner kan skapa konkreta risker. Om inte för de senare påverkande definitionerna rörande en i så fall involverande entitetstyp kunde man initialt sätta ner komplexiteten för att avgöra frågan. Sannolikt där och från en del annat hade jag rätt.

Den här typen av frågor engagerar alltid människor. Men åtminstone när det riktas mot de demokratiskt problematiska länder där inte sällan både säkerhetspolitiska och kriminella risker vanligen är mer regel än undantag har jag svårt att se att något egentligt problem finns. Vidare gäller praktiskt att är man oförsiktig i sådant här bör det innebära att lokala entiteter troligt totalt ovetande ställs inför domstol och döms till döden varande de lokalt juridiskt ansvariga.

Ganska mycket krävs därför för att jag ska bry mig mer än så här. Får jag väldigt ont om pengar, entiteten irriterat mig och noteras problematisk i demokratiskt kontext har vi kanske en samspelande situation där tillräcklig motivation byggs. Samspelet värde och risker refererade tidigare gäller ju dessutom att för att fullt realisera sådant här till personliga intäkter ska man korrekt skriva bok efter tidningsavslöjanden med samarbetspartner där och området är inte riktigt fascinerande för mig där det känns särskilt lockande därför ska det vara mer än att faktor två och tre är verkliga att de är tydliga (det kan man ha åsikter om men det finns väldigt mycket problematiskt man kan engagera sig i runt om i världen och praktiskt behöver man alltid avväga).

Anteckningen här ser jag mest som en logg-anteckning för mig personligen och en indikation till entiteten att det allseende ögat ser er men att ni känns små, lite tråkiga och därför inte roar oss.

CiteSeerX: DOI i sitemap men ej existerande

Har vi här: 10.1.1.97.4456. Finns i sitemap men saknar sida. Scientific commons refererar den också (vilka ev. använder data från Citesserx:

• Diagnosing Network-Wide Traffic Anomalies (2004)
• Intrusion and Intrusion Detection (2001)

Valde att spindla ner den eftersom OID-systemet via API av och till ger XML-fel när servern tappar kontext alt. något på vägen hit och resulterande XML saknar slutet.

citeseerx.ist.psu.edu är ett av många viktiga och i omfång och höjd imponerande projekt från PennState Information Sciences and Technology (IST).

Ett tecken hälsosam motivation i BigData att bibehålla sin nuvarande position bland världens universitet vore att understryka för efter Google Ngram lite konkurrerande Harvard University vore att indexera in alla böcker relevanta inom vetenskap och undervisning på universitetsnivå. Jag tror vi säker är många som skulle tycka det är intressant med title referens-mappningen av det.

Hur som helst hoppas jag inte helt rationellt att det har spindlats ner någon gång i morgon men troligen tar det någon dag till om jag inte trådar upp det lite till.

Komplettering: Är har inte riktigt nått 100 000 (kanske 60 - 7 k doi:s) så jag tar det som ett tecken från (korrekt köns-balanserade) Gudinnan och prövar om datorn orkar upp lite i trådning.

Israel och Syrien: Att våga acceptera ansvar för problemet "Syriska massförstörelsevapen "är sunt och kan ge nya vänner

Detta låter potentiellt bra:

• Israel set to face Syria chemical weapons threat

Att vid behov med säkerhetsmarginal slå militärt direkt mot vapenlager och sambandssystem när indikationer på att risk är på väg att realiseras är rationellt och sunt. Det är också viktigt ansvarstagande i ett segment där det är svårt att få skapa engagerat intresse också i konkretiserad problemlösning bland världens länder.

Sådant rationellt och viktigt ansvarstagande är inte vad vi som avsågs i: Syrien: Supply management just nu och Åren efter valet. Irrationellt och problematiskt handlar t.ex. om att hindra mattransporten till regioner istället för att engagera lämpligt NATO-land i att kontrollera att transporterna inte också för med sig vapen.

Det kommer inte orsaka långsiktiga problem om det görs elegant:

• Ej inkluderande uttryckande allmän brist på förtroende för frihetsrörelserna ex. antydande att de alla mer eller mindre är att anta vara terrorister.
• Gärna hantera praktisk risk management för operationen genom att slå Syriska vapensystem också en direkt relaterade för konkret värde i ögonblickets utmaning som är aktivt nu och ett par veckor framåt lätt problematiskt rörande supply management för det anta som kommer in där diverse vapensystem samspelande gör tidsfönstret nödvändigt längre d.v.s. artilleri, helikoptrar m.m. bättre förstått av militära experter.

Rent av men om så efter samtal med frihetsrörelsernas representater tycker jag att en rimligt bra lösning är att göra detta också utan signifikanta bevisad initierad risk dels därför att det kan ske i smyg men också därför att dessa vapen aldrig kommer skapa värde för Syriens folk och därför bäst förstörs eller flyttas ut. Jag kan inte föreställa mig att det ger något problem om man samtidigt diskuterar hur man praktiskt bäst också för frihetsrörelsern reducerar risker för projektets realisering genom att slå ut syriska vapensystem ej direkt relaterat.

EU's ekonomiska problem: Konglomeratens och de Artiga organisationernas Japan

Att yakuza kallar sig 任侠団体 - de artiga organisationerna - är ytterst passande. Medeltidens riddarkultur, franska duell-kulturen, exakt rättvisa ner till borden centimeter-positionering när Nord- och Sydkorea möts och Somalias krigsherre-kulturer är precis 任侠団体 exempel på kulturer där standardisering av ett extremt-exakt diplomatiskt språk är nödvändigt.

Befintlig kultur gör att missuppfattningar runt rena småsaker kan tolkas som diskreta monumentala förolämpningar indikerande kommande överfall med lans och slagsvär, angrepp mot socialstatus där hela Paris gap-skrattar, bombardemang av städer med artilleri eller att du med kamrater blir nedskjutna med automatvapen.

EU:kulturen har en del likheter med Japans konglomerat och 任侠団体. Det är ett samarbetssystem mellan enskilda organisationer med en egen historik. Alla har varit inblandade i ett otal strider om vilka terrirtoriers handelsmän och jordbrukare man får beskatta, och deras organiserade individer är ofta inbladade in strider om pengar och inte sälla hyser de förakt för varandra.

Risken för att bli lurad i samarbetet är något som återkommande och generellt oroar de flesta. Seger där man tar åt sig korrekt mycket värderas och har gett till resultat att EU i många långsiktiga satsningar presterar väldigt dåligt samtidigt som det göms av extrem-fokus på de (normalt för "mer" så oavsett EU eller andra) mer sällsynta stora framgångarna. Bakomliggande motivation är det inte fel på och representerar den drivkraft med förutsättning att igen lyfta Europa:

Att grekiska och spanska folket känner sig förolämpade och förnedrade, och kanske börjar hysa ett förstärkt förakt för den tyska-kultur man lutar åt är vad som egentligen orsakat alla problem är möjlighet och i sig inte problematiskt.

Detta ska inte vara problematiskt därför att:

• Det politiska samarbetets grundbult är reduktionen för väpnad konflikt.
• Kulturell isolation med efterföljande "sektistiskt" tänkande förhindras av pan-europeisk ekonomisk konkurrens som för aktörer fodrar möten och förståelse av sub-marknader. Gemensamma EU-projekt som konceptuell idé kan också tillföra värde men konkret effekt jämfört konkurrens tycks obefintligt relativt handel undantaget området som direkt inverkar på det handelsrelaterade (ex. ursprungsmärkning och standardisering).

Emellertid gäller det under som första förutsättning är vad vi kallar sund motivation vilket avser att motivationen föranleder entiteterna som förlorat prestige att känna ett förstärkt behov av att visa att de egentligen är bättre.

Osund motivation uppstår när denna istället riktas för att bygga skyddsmekanismer där möjligt d.v.s. utanför kulturell isolation. Uppfattas nu hotet vara realiserat delvis via EU-samarbetet ger det dom exempel vi nu av och till under något år sett realiserat när aktörer i EU önskar skapa regleringar som "garanterar" dem lättare lån från Tyskland oavsett om dom egentligen vill låna ut pengar.

I detta fall konkurrerar man med förstärkt motivation i det politiska samarbetet snarare än vad det handelsområdet det reglerar. Det angriper via realiserad reglering dessutom det område för samarbetet som när det är spelplan för förstärkt motivation utan risk för krig eller när del av brottslighet förstärker ekonomin. Detta fenomen är inte nytt för EU men börjar numera bli förstärkt accepterat som något för aktörer med tappad prestige att engagera sig i inom mer abstrakta områden dåligt förstådda värden vilka ändå av och till antas bäst ges väldigt stor påverkan för Europas befolkning.

Företeelsen är inte på något sätt isolerat till länder med reducerad status. Tvärtom är samtliga aktörer mycket involverade. En av de "slugaste" i de områden jag följt är Tyskland. Fascinerande nog tycks väldigt lite av satsningar i de forskningsområden jag följt närmare just givit någon ökad kompetens i kunskapsområdet ej innan väldokumenterad i referensverk eller produkt / tjänst märkbar på det internationella området. Den lilla gemensamma risken är alltid att projekten får för högt fokus på samarbetets form och dess i EU konceptuella kultur. Höga krav på leverablernas värde finns inte därför att EU i sig prioriterar marknadsföring av dem och vad man jämför med ger mer sällan konkreta värden nu och saknaden av mätbara konkretiserade värden i verkligheten göms ändå av trivialare konkretiserade värden som att "bygga en projektwebb", "publicera artiklar för medborgarna", "få resultat publicerat i en journal" o.s.v.

Stora gemensamma risken är att det etablerar och förstärker subkulturen över alla projekt och samarbete där motivation lättare kanaliseras till i sin osunda sjukliga form där seger för projekten är att vinna projekt-territorium.

Exemplen ger endast de enklaste exemplen på riskerna. Realiserade risker av kulturen i högre komplexitet är när skicklighet och förmåga att kriga i organisationer resulterar i förmåga och etablerat vapen att administrativt och politiskt förvanska mätvariabler och resultskattningar för att bibehålla makt och kontroll. Sådant är inte begränsat i forskningsprojekt utan är dimension av Europas ekonomiska problem.

Osunda uttryck av det som kommit upp till ytan när de påverkat och spelat in i olika ekonomiska katastrofer har ännu föga resulterat i ökad vaksamhet hos media. Förutom att detektion av manipulerade siffror inte tycks vara inkluderad i deras bevakade journalistik (troligt därför att verktyg för detektion saknas) finns en kulturtendens mer tror jag i en del svenska medie-entiteter än folket i allmänhet att känna sig hemma i den osunda konkurrensen (där går dock utvecklingen tveklöst sedan ett par år åt rätt riktning och jag betvivlar när den uttrycker sig i krönikor av och till att det är annat än vad läsarna antingen inte läser eller är lite skeptiskt roade av när det berör medias eget samspel med omvärlden).

Problematiken ligger därför både svårighet att hantera komplexitet uttryckt i åtgärder och administrativ manipulativ respektive en "fascination" till den språkliga komplexiteten med accepterande och användning av begrepp och möjligheter utan att riktigt begripa dem.

Ett exempel-segment jag betraktar som inkluderat vi ska vara observanta på åren som kommer är quantitative easing. Inget värde tycks någonsin praktiskt skapats i jämförbar historisk-användning i eller utanför EU samtidigt som det uttrycker en förändringshastighet växande i sig själv vilken som kan upplevas sakna risk men i sig själv är påverkande utåt där historiskt data om positiv effekt inte finns dokumenterad (betrakta Japan som bästa fall) och därmed sannolikt om existerande är negativ. Negativ effekt kan ligga i att måttet till sin natur uttrycker förändring i entitetens egna redovisning på ett sätt som gör att de uppgifter entiteten själv liksom dom utanför den vant sig med att man kan tolka på ett visst sätt inte längre gör det.

Ytterligare område är vad vi korrekt ska kalla trycka pengar. Att trycka pengar är vad ECB antyder att de nu tänker göra. Genom att man numera inte behöver trycka pengarna i fysisk mening uppstår risker genom att aktören med samarbetande kan inducera händelser med systematiska problem som dåligt märks därför att de inte upplevs göra vad de konkret gör: öka antalet existerande euros där antalet euro per efterfrågad euro reduceras. Om aktuell euro finns fysiskt eller digitalt gör ingen skillnad.

Inflation kan stimulera ekonomin. Det kan om så också orsaka överhettning och hybris.

Att fler euro per efterfrågad euro kommer orsaka inflation är dock inte självklart. Löneökning som driver upp priserna ger ökad risk för hybris. Det är inte säkert att detta ens är aktuellt för EU vilket kan förklara att ECB:s största ägare Tyskland inte tycks vända sig mot det (alternativt att Tysklands regering hjälper ECB att göra detta på sätt som parlamentet och medborgarna inte hinner tolka p.g.a. komplexitet som inflationsdrivande innan de förlorat en stor andel av köpkraften deras sparade pengar representerar).

Frågan är dock om ekonomin verkligen kommer stimuleras? USA levde gott många år på att trycka och sälja dollar men denna var dessa perioder excellent efterfrågad där värdet för köparen och användarna inkluderade mer än förändring av dess värde fungerande också som handelsvaluta.

Jag tänker inte nu eller på troligt länge ge mig på att besvara den frågan därför att jag vet hur problematisk datakvalitet är på informationen statistiken besluten resp. möjligheterna för ECB, EU och mig att göra en bedömning på är. Och jag ser heller ingen väsentlig kulturförändring mot sund accounting och spårbarhet. Den prediktion jag istället gör för de kommande tre åren (ev. ödslar tid på att borra informationen djupt senare under året vilket kan föranleda att framtiden för tillväxt och inflation diskuteras efter det) är att skandaler och dolda problem fortsatt kommer uttryckas och att samarbetande aktörer alltid kommer gnälla när dom andra gör det men utan att prioritet på datakvalitet någonsin blir tillräckligt prioriterad. Tveklöst kommer det dock om än långsamt (jag hoppas på att hastigheten dock ska stimuleras upp för vilket engagemang hos media är kritiskt) kommer man tvingas att hantera detta.