Komplettering: Tänk två dagar. Kanske lite mer. Men man ska i stora frågor berörande människors liv för många år överträffa allt i det goda värdet. Dessutom är två dagar kanske var det dalar snabbt.
Oavsett detta är ett Kurdistan möjligt med utgångspunkt Irak området. Men det handlar om nivå av hur utmanade det kommer bli. Det är så vitt jag vet i modern historia ibland väldigt enkelt att skapa ett nytt land men de få exempel vi sett har saknat väpnad konflikt innan (utgångspunkt två länder från Czechoslovakia) medan det i övrigt är antingen väldigt arbetsamt skapa länderna eller efteråt löper risk "problem", eller när man är politiskt omogna (inkl. korrumperade) alla tänkbara problem (jfr Sydsudan där vi gärna för att förstå huvuddelen av orsaken till problemen ska reflektera vilka systematiserade problem i övrigt den bakomliggande orsaken till att resp. sidas politiska representanter vid förhandling super och horar på nätterna).
Här finns nu politiskt mognad strukturer latent och givet. Men man behöver korrigera nu istället problem-områden som ligger kvar post tiden som revolutionära jagade strukturer. D.v.s. man kan inte ha konkurrerande politiska organisationer när dessa är beslutande och genomförande vad som hör till en demokratisk nationalstats parlament, myndigheter m.m. att ha hand om. Särskilt militära och polisiära organisationer eftersom sådana korrumperar och förhindrar demokratisk funktion om ej under dessas kontroll.
Om händelser ej går ner till noll utan ligger kvar i ungefär samma takt nu som givet sista tio dagarna så har kurderna norra Irak ej mer än två till tre dagar på att få ordning på detta. Vad mera antar vi här ej att när korrigerat försenat att saker kan börja öka i hastighet utan förlust till ökad svårighet. Utan för att ej ökad svårighet ska bli fallet måste vi anta att saker går långsamt länge. Ty dessa problem är the grand motivation ej bromsande något som går emot dem: När nytt inträffar tvingas folk bestämma sig för något. Ju mer konkret de redan bestämt desto jobbigare är det att sparka dem till ett annat beslut.
Nå vill man ha något vill man ha det bra. Drömmen är lätt idealet. Att realisera det i verklighet kräver mycket och ofta oavsett hur mycket man betalat genom åren för att nå dit kan nä man fått lite av det eller upplever sig närma sig det ibland bli svårt att klara att ta det i mål. För människan att ställa om sig till nytt kräver mycket. Vi har ej lätt att lära om. Dessbättre här är det ej svårare att lära om på två dagar än på två år. Faktiskt är det lättare (och av samma orsak gäller att om du har en beroende sjukdom oavsett alkohol eller något centralstimulerande eller vad helst dopamin-stimulerande eller tolerans läkemedel här gäller att det är oerhört problematiskt att lära om från en dag till nästa genom att sluta även om detta känns som en väg lättare att lära om via vilket det åtminstone utanför alkohol eller annat som dessutom är GABA stimulerande ofta är: Därför att vid ev. återfall gäller att beroendesjukdomen går potentiellt upp ordentligt resp. också om ej så att risken för att återfallet ska fortsätta är väsentligt högre därför att återfallets effekt värderas av hjärnan som mycket - gigantiskt - mer värdefullt relativt mg frigjorda signalsubstanser: D.v.s. för alkoholisten som har återfall blir alkoholen angenäm på nivåer den kanske ej varit sedan ungdomen samtidigt som tolerans utvecklingen och beroende sjukdomen växer på sig till värre nivåer än den var innan denne slutade. Viktigt att trappa ner långsamt eller om ej trappande ner behandlas med läkemedel som stänger ner delar av inlärningen - det sista rörande antitypiska psykotiska eller liknande ska dock tas spekulativt eftersom jag ej kontrollerat om några medicinska evidens finns för det).
Så ska man någonsin klara detta är det i mental omställning personer ej svårare några dagar än på en längre period. För den kanske makt-beroende (och makt kan vara en stark high: Så jag tycker man ska ta problem under transformation tänkbara från det på allvar) gäller att man i sund organisation ska i dess risk management få med hantering av ev. återfall. Litet politisk-demokratiskt acceptabelt men ändå i power-high ett återfall för en person kan inducera "manisk hunger" efter mer stegrande vad man gör per tid för att öka och bibehålla resp. enormt mot innan ökande på problem från sådant som prestige, sämre impulskontroll m.m. Som person resp. organisation flera personer som växer upp till nationalstatens större krav på korrekthet och enhet (Nationalstaten är en ej flera) behöver man gå i processen medveten om att den explosivitet som alla år innan var värde och kraft är vad man nu måste vakta.
Givetvis kan man skita i sådant här och gör saker som man ögonblick från ögonblick tycker känns rätt ej accepterande att man kanske hade behövt växa upp och i det vågat acceptera såväl värde som problem med hur saker är just nu. Så kom en del folk att konvergera sitt tänkande i såväl Sydsudan som Libyen. Saker kommer ändå - det kan jag lova - hamna där de ska ändå. Men det kommer ta mycket längre tid. Rent av att Sydsudan potentiellt ett par år i värsta fall kan tangera utan att riktigt gå över gränsen till failed state. Jag kan verkligen se att Irak till trots eller just av diverse andra aktörers aktiva intresse i regionen kan hamna här också.
Här behöver man visa att man klarat av det här. Mycket entydigt visa och göra troligt via organisatorisk struktur att man är seriös. Det går ej att ha diverse myndighetsfunktioner: Än mindre väpnade styrkor följande egen agenda. Nationalstaten är en och segrar som en. Är den ej en faller den sönder likt hur Irak gjort nu under närmare tio år: Iran / Shia , ISIS resp. diverse religions-kulturellt besläktat men mindre psykotiskt våldsbejakande, Kurdistan, och en till som fallit totalt bort från mitt minne (men det är nu ej min nationalstat så jag tar för givet att varje seriös entitet i eller utanför engagerad mycket troligare har 100% kontroll på detta: Jag kan i alla fall slå upp i anteckningar så oseriöst ej uppdaterad när det handlar om kustområdena Irak men ej falerande som oseriös p.g.a. av okunnighet systematiskt vilket jag är ganska säker på en del engagerade fortfarande gör). Det finns ingen rättvisa, värde eller avsaknad av folkmord given av universums natur eller högre makter: Vill man ha det får man klara det eller acceptera att det bara är tur om man ändå har det (hade man det innan ska man ha väldig tur).
Så får vi se om man faller på level sju kanske åtta av tio. Libyen falerade på level åtta och Sydsudan level nio. Ingen ursäkt för individen för denne själv eller för framtidens folk för misslyckande finns. Ej svårt bara irrationellt att ej segra här.
PS: Alltså rörande inlärningen. Det är lättare att lära om snabbt men ev. återfall är på större magnituder än omlärning sluta är enklare potentiellt mer problematiskt. Här ser jag ej att detta om man är medveten om det är annat än fördel då det understryker det ändå kritiska behovet av att etablera säkerhetsmekanismer för att garantera politiskt sunda strukturer som ej går i bitar p.g.a. av enskilda personers tantrum.
Förövrigt betraktande sin egen förvaltning kanske det är klokt att reflektera den förändring rörande sådant som entiteter engagerade Irak gjort och var det formellt är idag. Irak är ex. ej längre vad som överst faller för USA "under" Department of Defense längre. Till trots uppgifterna om att amerikanska militära funktioner engagerade kriget mot ISIS förhandlar Kurdistan - Bagdad (d.v.s. i det senare Iran via proxy och Iran förhandlar ej rörande sakfrågan vilket för dem är i Iran kurdkontrollerade områden). Jag bör ha rätt här: Men får erkänna att jag ej kontrollerat och möjligen har fel. Skillnaden när ej engagerad regelrätt konflikt vilket är fallet Irak är obetydlig annat än just i vissa policy-beslut där skillnad långsiktighet i tänkande kan vara enorm ty DoD tänker head-count förlorade resp. dödade [ Jag inser otydlighet uttryck. Men låter dem stå kvar med kommentar då de som spontant fel är lätt intressanta emotionell intensitet: Vi dödar fiendens soldater men förlorar något mer diffust kontinuerligt snarare än att vi fick egna soldater dödade. Så förlorade här avser dödade egna eller allierade i antal medan dödade avser antal döda fienden när vi är i entydig konflikt ex. mot ISIS medan man när resp. är allierade hamnar i tänkande att inget kan vinna på någon död därför att det är förbrukad redundans framtida engagement fiende så som ex. ISIS eller det jämförbart igen. Genom att tänkandet konkret är kortsiktigt men man tror värde långsiktigt bevaras lurar man sig dock. Att ej lösa problemet är att problemet infekterar pågående och kan gå hög intensitet lika gärna när man hade behövt hantera "ISIS 2" som någon annan tid. Just nu direkt efter ISIS hanterat en säkrare period att lösa sådant här än senare. ] så allt blir väldigt nu (jämför tänkande idén att man gör något bra och om man lyckas med det löst något problem genom att försöka få resp. entiteter Kurdistan och Bagdad att per enskilt fall ej engagera skjutande.). Emellertid (och jag har ej kontrollerat detta och har kanske fel) för Syrien kan det vara så oavsett hur mer "stealth" man kan föreställa sig att saker är där jfr Irak. Detta behöver ej vara nackdel alls. De civila strukturer ibland engagerade kunskap sådan här förändring har åtminstone en god kompetens kultur och stat även om man inte självklart alltid lika lite som någon annan kommer rätt för det. Också p.s.s. reflektera vad entiteter ej engagerade som borde åtminstone vara lite engagerade: Primärt de som är engagerade mycket nära-liggande frågor vilka tycks ej ta hänsyn till frågorna aktuella här. Säg ex. Tyskland engagerad överenskommelse Iran rörande hindrande kärnvapen (förhoppningsvis) "lagom" troligt samtidigt väldigt troligt ökande handel allt möjligt med Iran. När Irak är i kris eller snabb förändring ska regering Irak uteslutas ej vara Iran för att man ska ta det ej som självklart ej vara Iran beslutande.
