I min abstrakta modell (uttryckt i ord med övergripande koncept utelämnande sådant som modeller, val algoritmer m.m.) mänsklig natur använder jag av och till inspiration från "personlighet" och psykiatriska sjukdomar med dessas mest extrema eller arketypiska egenskap (några gånger mer i stereotypen i populationens föreställning av det än vad känt uttryck personlighet eller funktion hjärnan).
Detta i abstrakt modell har föga med de faktiska tillstånden hos människa. Det är en metodik för att ta ut intressanta "extrem-punkter" i människans totala natur som när övertydliga lättare togs vidare via konkret-modell till implementerade modellsystem (gigantiskt större inkludera mer av det i allmänt mening avser ett större modellsystem medan konkret mer är en punktlista pekande ut koncept eller kategorier av lösningar som kan användas implementation eller analys, eller för djupare förståelse är koncept i områden som AI, neuroscience, psykologi m.fl. områden av en praktisk typ likt statistiska analys som är intressanta) används bl.a. (mindre viktigt delsystem i dag) "personligheterna" sökning där vi här egenskaper med utgångspunkt arketypiskt hos ex. vissa autistiska spektrumstörningar, depression, mani m.m. som kan kombineras.
I implementation ligger emellertid delsystem som ibland betydligt mer efterliknar egenskaper i praktisk-funktion människa. Jag diskuterade nyligen kunskap i ett område med ett par smalare experter neurologi eller egentligen neuroscience vad de gör där de arbetar bytande något data mot något data (där jag fick något för ett par år sedan jag trodde då skulle vara användbart men var lite för beräkningsdyrt för mig och nu när de hade behov delade vetskap med extraktionsmönster en större mängd datakällor i form av ontologier).
Diskuterande utmaning utveckling nya behandlingsmetoder psykiatriska sjukdomar indikerade jag att en bl.a. för den bredaste i spektrum schizofreni men troligen fler såväl medfödda neurologiska funktionshinder och kanske vissa humörstörningar (ev. oftare mer i depression än mani?) där jag upplevde att givet antagande om att störningar troligen är relaterade ungefär i de typiska allmänna vanliga modellförklaringarna av tillståndet.
Inte minst överaktivitet perception avseende signalering medierad via dopamin (d.v.s. blockerande minskar symptom) medan underaktivitet frontala mer tänkande delar i mening av att stört arbetsminne med flera system ofta kommer (vilket ex. amfetamin reducerar men som samtidigt radikalt förvärrar psykotiska symptom). Här uttryckt hur det blir i mitt modellsystem vilket lägger grunden metodik föreslagen:
- Lver-aktivitet mer i perception skapande last mot lokaliserade tolkningssystem.
- Lokaliserade tolkningssytem har etablerats under mycket lång tid för omedelbart innan dem ytterst varians-reducerat data. Detta är ju vad som ligger till grund (bl.a. och här det primära i metodiken för att ta bort hela problematiken med den dualistiska utmaningen behandling) för att kunna gå, röra sig o.s.v. vi lärt oss sedan spädbarn i delsteg.
- De lokaliserade tolkningssystem (lokaliserade i mening perception men för mig konceptuellt accepterande även samma motsvarighet jämförbara sensor-liknande funktioner för att tolka data från motsvarande en scen där jag kan tänka mig ett par till viktiga men perception räcker utmärkt här för att begripa konceptet och för metodik åtminstone när ej utvecklande nya medicinska preparat spelar det ingen roll) kommer från den låg-variansa indatat (definierad förutsättning helt rimlig att alltid kunna förutsätta ej ska ge problem för dem med för friska försvinnande få problem vi vanligen utan problem hanterar i tänkande delar efter att de flaggats upp (och ibland förväntar oss möta i situationen som för konst-illusioner eller när vandrande i dimma) tolkas till en pågående "helhet" situationen.
- Det är i den pågående helheten det nu kan bli underligt när "överaktiverad" signalering sker i regioner eller allmänt tidigare i nätet. Skala och storlek kan gå fel mer är tror jag vad som normalt hanteras utan problematik som systematiseras till psykos. Däremot falska träffar samförekomst (i någon mening under samma huvudtyp som förändrad skala och storlek) mellan egenskaper kritiska för den mer automatiserade förståelsen av scenen. Saker förstås som närmare varandra genom att aktiviteten högre än lärd som normal gör att interferens uttrycks bredare mellan neurongrupper.
- Desto mer abstrakta d.v.s. komplexa i mening troligare normalt friska krävande tänkande hjärna ju troligare är de radikalt störda av aktiviteten. Ex. avståndsbedömning har ju så många naturliga cues som kan korrigera det hela. Men att förstå relevansen av att man råkar se säg en känd politiker eller musiker öå samma plats man besöker efter att personen hört en röst hemma som föreslog att han skulle äta lunch på platsen kan vara svårt distans-störd. Relevans avståndet blir för lågt därför att den högre aktiviteten gör allt här nära varandra utan att korrigerande cues i den redundans vi har för ex. avståndsbedömning rummet finns.
- Abnormitet detekteras emellertid i dessa system för helhet troligen egentligen inte från mer än att vi etablerat ej lärt oss förvänta oss att se exempelvis (och i exemplen söker jag efterlikna den gigantiska symptom-gruppen där helt orealistiska såväl som ofta omöjliga samband mellan småsaker eller stora koncept - likt kända brands hjärna i riskområden med mycket förväntat okänt som CIA (
inkl. allmänt ibland mystiskt person 100% defekt (även om jag ej har invändning om möjlighet skulle ges leverera till dem) tolkad hörande till dem) - men kanske med gigantiska relevans-avstånd i olika dimensioner likt exempelvis: - Personer vi träffar: Nej aldrig (och Hitler är ju förövrigt död så träffa annat än via särskilda dimensioner är svårt).
- Entitet känt förekommande i världen: Nej en aldrig beskriven varelse som unikt kända ej egentligen utvecklats eller ev. ens är född på jorden. Men kändes i den rent fiktiva filmen som något oväntat relevans som om något likartat är vad man kanske träffat fast det ej finns i långstidsminne. Kan the alien monster ha raderat bort händelsen vi känner igen den från i filmen? Varför gör Hollywood då en film om ett verkligt monster? Är det egentligen en lista taktiska operations-planer som distribueras till gömda krigare i världen: Troligen.
- Ämnesområde patienten normalt intresserat sig för i livet: Nej inget intresse analys ljud eller talat språk, eller natural language processing med datorer, tyckte engelska, svenska, tyska / franska var gay i skolan och besökte inte ens alltid varje lektion, men har blivit mycket mer intresserad efter att tarmarnas naturliga ljud börja forma talat språk till honom. Den solida analysgrund till detta talade språk vi hade kunnat ta för givet expertis angivna områden saknade behöver dock ej vara så normaliserande man kan tänka sig: Väldigt komplexa direkt underliga tolkningar kan känt komma istället.
- Distans i mening magnitud-nivå (ex. för motsvarande name brand och risk) mellan alltid annars normal vardag med personen själv, resp. vilka andra entiteter denne har något att göra med. Gärna att ofta repeterande namn har preferens defekt tolkning såväl som när någon form av risk finns associerade, och självklart om mycket naturligt okänt runt dem kan upplevas vara fallet att de dessutom lättare erbjuder sig fungera som koncept som går att passa in i det mest. D.s.s. pratar ex. magen är det troligare att den ger meddelande från den till CIA ej relaterade personen Hans än att den menar att en kost med mer fibrer vore att föredra.
- Stor relevans-distans mellan personer i ämnen men där en upplevt förstärkt närhet i något annat finns. Likt geo-samtidighet gravt feltolkat uppåt i magnitud kopplande samman kändisarna A och B när A äter på samma restaurang som insjuknad person medan B passerar på andra sidan gatan utanför. Trots att A mycket musik-tråkig politiker 70 år gammal som gärna på Center-stämmorna tar på sig sin Folkdräkt när nyckelharpan ska spelas resp. 16 år gamla boy-band musiker B (som alla yngre flickor tror är heterosexuella medan alla män ungefär i kvinno-konkurrerande ålder menar är homosexuell, och ingen har föreslagit att han besöker sin mormors vänninor i deras / på hemmet vid underligt sena tidpunkter) passerande på andra sidan gatan - så kan det kanske väga över om ingen risk upplevs i lunchmiljön till att primärt flaggas den mer tänkande hjärnan till att förstå varför dom hör i relevans samman i situationen ev. kombinerande med jag:et.
- Defekta distanserna där magnituderna gör saker relevanta där de ej förväntas vara relevanta flaggar tänkande hjärna som överlastas i hjärnans dyraste beräkning. Dyr därför att den tar tid i några sekunder för att förstå ex. personerna A och B ovan som irrelevanta hos frisk eller kanske månader av tänkande och arbete för en person insjuknande i någon form av psykos att lyckas förstå rörande hur de hur samman).
- Detta sliter arbetsminne och tänkande kognition medverkande stört arbetsminne.
- Vidare är det emergens av helt ny förståelse av den grundläggande natur från vilken vi förstår hur världen vi möter fungerar.
- Emergens kan i sig vara förklaring till (åtminstone under antagande att distanser för reward och risk också är störda görande dessa motiverande) till att processer för att förklara orimligheten fortgår utan att ej vettigt stanna (varför bry sig ens i person A och B om vi ej är penning-motiverad fotograf som vill ha några foton där de är på samma plats med samma bakgrund som utgångspunkt till en komposition illustrerande egentligen nästan helt gjord i Paintshop). Men självklart är det ej otroligt att samma problematik tryckande ner distans-magnituderna i perception kan ge en motsvarighet här (dock ser jag ej att det krävs för att förklara de mest arketypiska fenomenen: Om antagande att reward- och risk distanser är störda vilka förvisso i frontala cortex och när reward med Orbito representerande närmast helt där men där distanser mer är magnitud reward skattat nivå mellan eller relativt andra saker eller kontext än som för processens terminering efter viss tid och ansträngning hur en process från tillstånd i form av neuron-grupper fortgår till nytt tillstånd därefter (eller värre i kostnad divergerande flera tillstånd därför att allt verkar så underligt oväntat nytt d.v.s. kanske utlösande inlärningsmekanism men ändå alltid helt rätt) vidare eller stannar som för resp. fall drivet av bl.a. dopamin) o.s.v. medan förklaringen inkluderar allt fler händelser, personer m.m.
Emellertid gäller nu övergripande - och från vad vi lagar det hela - att de extremt varierade dimensioner (i mening av ämnen, platser, språk som ord m.m.) tänkande hjärnan kan föra samman och resonera helhet med kräver en cross-dimensional synkronisering (och för interferens). Den dualistiska naturen av schizofreni med såväl färre symptom psykos resp. förvärrande symptom arbetsminne m.m. onaturligt sämre från början av sjukdomen av mer traditionella antipsykotiska läkemedel (vi lämnar sådana inverkande serotonin m.m. utanför diskussionen då jag ännu egentligen aldrig läst något om dem: I princip är dock för det mer övergripande skillnaden mellan centrala system signalering kanske mer kemisk än funktionell) vilka reducerar aktvitet modulerad av dopamin. Medan amfetamin som ökar samma aktivitet förvärrar symptom psykos men förbättrar arbetsminne.
Är nu synkroniseringen såväl funktion interferens defekt så att denna överaktiverar p.s.s. som nedanför i perception falerar möjligheten att se från olika ämnen som för samma situation förts in som potentiellt relevanta förståelse möjligheten att bli skeptisk från att de ej normalt har något med varandra att göra. Vi antar d.v.s. egentligen samma problem rent konceptuellt.
Skillnaden är dock att i frontala cortex finns ej en som tidigare känt dopamin-transport utan två. Endast en är den som är övergripande styrande synkroniseringen. Den andra är kritisk för motor cortex och rörelse personen i rummet.
I kreativt och planerande resonerande kan de emellertid föras samman så att de i all rimlighet kan antas kräva synkronisering mot varandra. Är en störd men ej den andra gäller att om en är föga föränderlig att det är den normalt förändrade hos friska personer som även hos sjuk förändras. Vi kan därmed förvänta oss att psykotiska har svårighet att resonera defekt med vanföreställningar om sin förmåga att vandra i rummet, lyfta saker o.s.v. men att de mycket väl kan förklara ljud de hör i huset helt orimligt.
Emellertid varför skulle detta om taget för sant alltid ej divergera? Betänk att gå runt är vad som var vår huvudsakliga lär-aktivitet tillsammans med språket tidigt i livet. Den är så solid som den kan bli. Vidare när vi går dagligen är det egentligen alltid samma där det är svårt att egentligen råka på något som ger en initial boost av odd som kan feltolkas växande vidare. Får du ett sår på foten är vidare repetition snart sådan att det med svårighet går att få rena magnitud-förskjutningar ej ens små att passera utanför vad som kan hanteras därför att p.s.s. sätt som att gå runt situationer krävande tänkande hjärna (hantera hinder i form av vägarbete m.m.) ger en tidsdirekt feedback i om det var orimligt eller inte. Kommer du ej förbi hindret är din föreställningar om förmåga att utnyttja skavsår för att gå igenom hindren ställd i fråga i från start redundans-stinna motoriska system (är du ej full har du svårt att tippa oavsett väder, vind, fåglar flygande in i dig m.m.).
Men kan vi synkronisera allt defekt eller åtminstone allt tänkande hjärna? Kanske. Därför att dess förskjutningar kanske har en uppbearning under flera år i lugn takt eller alternativt en kortare extremt manisk-period där den överlastades och gick över tröskelvärden in i normalt aldrig inträffande emergens.
Ett system för att göra detta existerar i hjärna vilket roade mig för några år sedan att betrakta. Du egentligen ett par till vill jag tro idag är del av vad som här intresserar oss beskriver jag hellre det vi vill göra (och här ej från perspektiv läkemedel vilket möjligen är en alternativ väg) praktiskt med det för att synkronisera. Vidare förutom "direkt" tänkande konceptuellt är dess centrala verktyg resonerande steg för steg d.v.s. inte minst den rekursiva naturen hos såväl grammatik i språk som discourse för händelser och situationens sammanhang uppvisar (se hjärna språk-problematik och defekta föreställningar relaterade språk hos sjuka) medan tyngd symboler ex. att CIA är tung i dimensioner mystisk, risk eller liknande här löst uttryckt vilka snarast får fel-feedback sina reward- och risknivåer från resonemangs- eller konkreta händelsekedjor givet tid, kostnad, upplevd fara och eventuella pengar vunna i slutet eller pengar predikterande som troliga att vinna-
Där vi tvingar fram någon form av synkronisering (där jag ej kan bedöma om denna räcker men jag kan tänka mig att det ej är orimligt att övergripande emergens till friskare normaltillstånd i de tänkande delarna mer i frontala cortex och med rätt tillägg övningar - där jag avstår från att bedöma ev. möjligheter vetande föga kliniskt om sjukdomen: Men sådant som inducerar förståelse rimlighet kostnad och värde som arketypiskt kanske ej funktionellt här sträcka att gå eller vikt att lyfta relativt pengar utbetalda - långsammare eventuellt också Orbito frontala cortex värdering av koncept) krävs därmed:
- Etablera stabil signal motor att synkronisera mot som kan representeras i mönster med tyngd och redundans. Att gå i takt efter ett beat bör räcka utmärkt.
- Vi behöver använda rummet där dessa kan synkronisera. Detta genom att visualisera kroppen gående följande den i rummet. Kostnad detta är normalt föga när perspektiv är just från den egna kroppen. Inget mer än kroppen krävs och faktiskt att allt i övrigt mycket troligt kan störa synkronisering.
- Vidare krävs att synkronisering kan propagera fram och tillbaka till de för resonerande kritiska verktygssystemen. Annars kommer de snart nog återställa bak orimligheter här och där i tänkande delar vilket snart nog spridit sig globalt i tänkande hjärnan.
- D.v.s. den rekursiva naturen för att förstå kunskap, grammatik, händelser o.s.v. behöver tas in i det hela. Dock vill vi ej göra något avancerat här: Tvärtom är det kritiska redundans inducerande att förenklingar / optimeringar blir möjliga i varje sekvens av en viss längd som kan (och möjligen bäst varieras enligt senare punkt) ty ju renare i sig men ändå aktiverande genom dessa delar på formen och typen desto mindre är risken att besmittas defekt synkronisering.
- Att följa beat, kroppen, visualisering av kroppen, också med säg nummer uttryckande the beat bör räcka perfekt.
- Redundans är kritiskt men kan dessvärre störa inlärning etablerande synkronisering som ny normalitet. Genom att föra in något oväntat nedanför i verktygssystem från given planering konceptuellt (gör så här men lite som du tycker just då i variation: Helt given föga inlärningsrymd d.v.s. störande föga från defekt synkronisering frontala cortex globalt) kan vi hålla inlärnings-signal i kort-tid (och mindre troligt medellång tid: Vilket åtminstone ej är en nackdel) och lite förvånande kanske när ett beat finns långtidsminne (visat av att hjärna - när förekommande med hög exakthet visande på representation minnet mycket troligare i mer av manisk-hjärna - att musik med lyrik kan återspelas av hjärnan i ren automatik tillochmed med ljudbild upplevt följande den inspelning av artist personen föredrar).
- Kontinuerlig inlärningssignal genom ovan (och lämplig av och till variation exempelvis ändra räkna-ordningen och lägga oväntad fördröjning takten avspeglat kroppens steg såväl som visualisering av det samma, och så följd i eller kompatibel med själva ljud-takten) bibehåller propagering av synkronisering tills emergens slutligen uppstår (bör kräva ej ett helt fåtal dagar då vi behöver kunna återkoppla tror jag punkterna det görs vid med implicit långtidsminnets indikation av ny normalitet).
- Och även om emergens kan tyckas stort som uppstå av något så enkelt av kanske bara två - fyra veckors insats gäller nu att den omedelbara effekten av detta emergens egentligen ej påverkar något direkt i mening av resonemang pågående eller minnen / förståelse av resonemang gjorda (defekta föreställningar etablerade kan i sig hållas kvar som förstådda innan men ev. vägas växande mot nya). Och funktion bör i allt vara precis som innan i hjärnan förutom att skattning distans för att förstå sammanhang mellan ämnen, händelser m.m. i varierade dimensioner numera korrigerats sig mot motor cortex. Ty signal synkronisering är tror jag med säkerhet den samma. Det är ju funktionellt en av få funktionaliteter tror jag helt gemensam i hur den görs för hela hjärnan.
Synkronisering ner i perception tror jag ej på något uppenbart sätt sker. Men jag kan tänka mig (utan att kontrollerat) att det kanske ej är ovanligt att överaktivitet i denna del ligger i kortare intensiva perioder (ex. hög stress, förgiftning, maniskt tillstånd, missbruk centralstimulerande droger m.m. eller passerande obestämd threshold aktiverande ett tag något latent i genetik m.fl. välkända risker nära nog alla ej ovanliga psykiatriska sjukdomar oavsett schizofreni, depression eller mani) när på nivå påverkande i en spridande mening störande samlad förståelse världen.
När mer varaktigt etablerad störd förståelse skapas via emergens av övergripande resonemangssystem över allt möjligt i de övergripande resonerande delarna vilka naturligt i allt klarar synkronisering med alla typer den kan få från underliggande delar i hjärnan) samt vidare är signalering synkronisering resp. operations-typen som sådan (snarare än ex. skattad trolighet förekomst tillsammans) vad som egentligen har föga komplexitet för lagring eller anpassning till resp. avgränsat resonemang med sitt data där synkronisering resp interferens i beräknings-rum snarare är resultat av interferens-bedömning situationer, objekt o.s.v. samt vidare gäller att personen naturligt möter varierade situations-typer vilka kan komma exempelvis vanligare i vissa åldrar men förekomma av och till också senare i livet. innebär att olika prototyper för synkronisering kan gå in och ut globalt i tänkande delar hjärnan från redan etablerade representationer.
D.v.s görande något motsvarande "metodik" beskriven försöker vi inducera emergens av den mest genomsnittliga vanliga typen synkronisering i frontala cortex d.v.s. dess redan etablerade representation från inlärningen av att gå, cykla, köra bil o.s.v. därefter utan tvivel återanvänd för vår vardag, och delvis troligt förgiftad av defekt data vilka avviker mer från dess direkta enkla motsvarighet i motor cortex tvingande fram korrigering i resp. punkt tid och rum för personen, och när upprepat en tid uppnår detta emergens för den situations-verklighet över denna verklighet (kanske sjukhus eller sjukskrivning, med förståelse sjuk o.s.v. snarare än just gå i takt med tillhörande komponenter - utnyttjande det kreativa rummet och kopplande språk införs just för att tvinga fram något mer i minsta komplexitet än bara motor cortex arbetande själv gående medan hjärnan kanske funderar allt möjligt annat föga intresserad gående).
Huruvida metoden fungerar är svårt att bedöma i mening av evidensbaserad medicin. Vissa undersökningar snarare syftande från metodik vidare till högst eventuellt läkemedel pekar dock på effekt (skattning med tillhörande förklaring som innan givet för tid som krävs effekt kommer därifrån) ett helt fåtal patienter (jag saknar just nu i alla fall uppgift den samtidiga behandlingen läkemedel men pekade på ett par år sedan eller så diskuterande detta på att störd inlärningssignal motsvarande effekten atypiska såväl som ännu äldre antipsykotiska läkemedel har skulle göra processen beskriven omöjlig: Utan något tvivel hos mig omöjlig men andra typer jag känner till föga om finns ev. ej påverkande jämförbart).
Emellertid är effekten som nås ej den abstrakta förenklade typen jag från enklare modeller hjärna förutsätter. P.s.s. sätt dopamin för mig snarare är en abstraktion med motsvarighet i faktisk hjärna människa diverse system och signalerings-medier där dopamin snarare är den mest arketypiska och mest gemensamma, är effekten ej samma i allt resonerande. Vissa typiska symptom går bort helt. Andra kvarstår. Propagering till emergens tycks gå funktionellt mot verktygssystem rekursiva tolkningar (d.v.s. grammatik med flera språksystem det område jag egentligen kan mycket mer om allmänt resp. i människans hjärna såväl som lite enklare delsystem för vad primärt utnyttjat) med allmänt också kraftig reducering udda språk tal förutom i antar jag möte del-synkronisering grupper av funktioner frontala cortex (om än ej alls globalt allt resonerande delar av hjärna) och spekulerar jag spontant (vilket jag ej såg som möjligt skissande motsvarigheten på tåget dit från mina beräkningssystem analys nyheter) även just det kreativa system utnyttjas för att få till cross-synkroniseringen givande för en del binärt försvinnande föreställning om röster ej existerande och ev. i en typ här som kan vara när etablerat till störd synkronisering är från kreativa tolkningar av vad den i magnitud störda perceptionens signaler egentligen är och sedan etablerad till över tiden mer stabila discourse-typer själv-emulerande (kanske personlighet eller åtminstone profil upplevelse ljud). I övrigt för de fåtalet testande detta sågs som förstått mer i motsvarande en sammanfattning än att jag egentligen följde upp det mer exakt föga förändring. Stört underligt språk friskare, resonemang mer konkretiserat ord i dialog bättre, och binärt för många fler än en andel binärt bort att höra ej existerande röster vilka är röster de hört ej sällan innan och kan ha en defekt discourse med.
Egentligen hade jag inte räknat med någon effekt nivå annat än motsvarande förändring möjligt att mäta men ej egentligen påverkar symptom. Och snarare förväntat mer en ej lokaliserad effekt utan jämnt fördelat över alla symptom. Istället extrem effekt stabil fortsatt en liten mycket språk relaterad del av symptomen. Referens till viss förändring omöjlig att sunt tolka från för här endast några prospekterande tester lika lite som resultatet i övrigt (för få personer, endast en undersökning o.s.v.) indikerar kanske att synkronisering ev. kan ta upp representationer till en superposition verkande ny där ev. metod ej klarar att propagera synkronisering alls mer tänkande delar av hjärna utanför att ta upp några signalerings-arketyper separerade något del kontext (ex. emulerad röst) och skapa något gemensamt av det (upplevelse man kreativt tänkande vad som ev. kanske om riktigt upplevt skulle förklara det - gissande runt mer - är vad jag gör här) där vissa uttryck eller något lite upplevt av en "humör-färg" (lättare irriterad på XX, mycket mer road av att göra XX ex. gå i skogen vilket emulerad röst återkom till i emulerings-språk - lite osäker här på vad terminologi bäst bör vara i ett icke-medicinskt ämne eller ens i det medicinska - upplevs personen (tre st något uttryckande detta eller motsvarande , och ej undersökt alls i övrigt) vilket antar jag vidare kanske kan tolkas indikera något om ett antagande jag gärna gör om en naturlig helhet i konvergens till en neuron-grupp kanske inkluderar mer av friare inlärning relationer nedåt i konvergens-vägar underliggande än jag skulle föreställt så (som jag vill se det hierarkiskt rent funktionellt såväl med det jämförbart allt närmare mot en neurongrupp också i rent symbolisk-mening representerande en föreställning om personen själv). Upplevt förändrat humör (ej heller korrekt skattat standarder) motsvarande kanske en antidepressiv-effekt inducerad inlärningssignal med binärt bort med emulerade röster i inre-discourse.
Själva konceptet av att vara induceras intresserad av det relaterade defekt-signalering är spekulerar jag av betydelse för att etablera defekt resonerande synkronisering. Utan något inducerande detta kanske saker stannar mer i normal synkronisering kanske bara "mani-magnitud-uppdragen" till att förstå saker som troligare, enklare, mer värdefulla troligare om något görs gissat krävande mindre än egentligen rimligt o.s.v. utan schizofreni och jämförbart etablering av över längre tid kontinuerligt defekt resonerande gärna följande ämnen där införda givna sanningar defekta eller för tillämpningar slutsatser ej rimligt sannolika. En liten lokal världsbild med sämre värde tänkt överföring som vetande till slumpmässig annan person arbetas upp över tiden.
Den defekta synkroniseringen spekulerar jag med detta etablerar fler rymder av dimensions-kombinationer där den börjar accepteras som normal och från det tillåtande annars upplevt udda kombinationer och slutsatser. Kanske är effekten av äldre psykotiska läkemedel utanför effekt över-aktiverad perception ej mer än att reducera denna möjlighet genom att störa bort inlärningssignalen på nivåer som växer med komplexiteten för propagering eller emergens nya dimensioner för signalering synkronisering. Medan för att ev. varaktigt ta bort de samma operationer på kombinationer av objekt m.m. om ej överdrivet lång tid upprepad inlärning av lämplig sort (osäker på vad som ev. fungerar) en snarare förstärkt inlärningssignal krävs. Kopplingen mellan depression och reducerad förmåga inlärning resp. förmågan att inducera antidepressiv-effekt med förbättrad inlärning genom att modulera signalering via serotonin (ex. via SSRI) tycks för mig ej ointressant här eftersom förstärkt inlärningssignal från läkemedel ej för den typ jag känner till med metylfenidat och amfetamin vanliga i denna (CNS-stiumulerande) känner till kan användas på personer med psykos-historik (de såväl förstärker som återför dem till symptom-fria). En långsammare grund hos serotonin-signalering i tiden eller ämnets utsträckning kanske gör att problematik via emergens blir mindre sannolika genom att bedömning normalitet rimlighet från pågående (feltolkad dock) given verklighet. Emergens här är ju nivå nytt orimligt tidigare etablerade system tankar där nu "koncentrationen" av sådan pågående händelser per tidsenhet är själva grunden också för hur normal vi bedömer att en situation är samtidigt som att propagering synkronisering (av synkroniseringen så att säga) inte orimligt kan tänkas inducera kontinuerlig inlärning givet ett kontext etablerade förändring efter en längre tid men utan att slå-på larm om större förändringar verklighet med kanske påslag inlärning brett i hjärnan resp. sökande samband med erfarenhet från andra situationer i historien.
Jag återvänder troligen inte alls till detta i kontext av ev. undersökningar andra där det är mindre troligt att information utanför vad publicerat är förväntat når mig framöver. Rörande utveckling läkemedel är en känsla jag har att "klassiskt välkända" utgångspunkter alla möjliga läkemedel psykiatri växt ut från kanske ej är självklara rörande önskad effekt (bl.a. har ju ej något liknande kommit marknaden trots alla år). Vidare är jag ej säker på att förståelse thresholds till emergence hör till vad neuroscience ännu nått långt inom. Jag kan tänka mig att även genuttryckt förändrade av situationer och händelser (ex. period av hög stress eller svält) spelar in etablering problematik och kanske också krävs för att korrigera längre än vad som berör propagering mer verktygs-liknande system hjärnan (rekursion-språk). Eller kanske något funktionellt liknande genuttryck men som är något helt annat som ej hör till välkända riktigt i scope. I övrigt finner jag det svårt att säga något om det därför att det jag kan här rör mer vissa delfunktioner neuroner (likt enzym-system, membran-proteiner och signalsubstanser) via ibland också vissa typiska funktioner läkemedel rörande dem (även i studier beteende ej relaterat sjukdom som medel för att inducera någon egenskap likt att vara mer av överdrivet positiv i prediktion utfall belöning via läkemedel Parkinsons).
