För oss födda under 1970-talet - det är min födelsedag - började en särskild prövning och härdning från dagis till grunskola i en mycket särskild kulture egentligen aldrig på sådana nivåer levda ut någon annanstans än i skola och kommunala fritidsverksamheter: Barafota hippies kunde ibland komma till dagiset från kommunen för att spela infödings-instrument, en ej otroligt kommunistisk-infiltrations-operation för att försvaga västs försvarskraft kallad Fredsboken ansågs allmänt "bra för oss barn" oavsett allmänvärnplikt trots att jag tvivlar på att annat än få egentligen hade läst den med ett kritiskt sinne. Dessa två exempel säger egentligen allt (och jag talar här som till 50% hippi vid sidan om min andra sida så något olämpligt bias har jag verkligen inte).
Lugnande nog tycks vi inte behöva ifrågasätta argumentationen - eller den utlärda vetskapen - rörande de racistiska paradigmet. Av allt att döma är gulingarna nere i Kina lika benägna till att göra sig hus-neger som Sydstaternas fråb afrikan släktande slavar. Riktigt veka husnegrar oavsett grupp, land och år för åtminstone dessa två. Annat är det med Malcolm X som vi verkligen kan beundra: Tveklöst är han Engelsk - Engelskmannen med maximal-topp med Winston Churchill har alltid klarat att stå för sin rätt. Inget kinesiskt eller afrikanskt över Malcolm X. Eller om han kan vara skotskt också: Det fodrar personlig styrka och dignitet för att återkommande regelbundet genom historen gå ut och förlora mot engelskmännen utan att ge upp. I år förlorade de igen precis som de alltid gör av och till genom historien. Beror nu på om man tänker sig att Obama i Vitahuset är mer av en seger eller om man upplever att Obama är mer av husneger givet att nu enorma rättsövergrepp mot färgade i USA tycks fortgå utan överdrivet motstånd.
Faktiskt - Emellertid självklart självklart verkligen inte en nyhet för någon - har vi förutom kust-kineserna med sina hus-gulingar (inte minst har vi dem i delar av PLA ofta med rent biologiskt såväl som modernt historiskt släktskap på individnivå in i partiet) fullt med hus-gulingar i Tibet. Mer husneger än Laman - ständigt som sådan uppmuntrad som ledare av kommunistpartiet med väldigt tydligt nästan lite provokativt överdrivet paranoia - kan vi inte hitta. De är sådana hus-gulingar att om de mot all förmåga gör något annat än att promonera till fiendens soldater och hålla upp en flagga framför dem så att de smidigt enkelt kan arresteras och tas ur konflikten som värde utan kostnad tänder de eld på sig själva (och gör det inte ens bra: Typ om alls görande sådant mer samlat för en boost väckande upp revolutionen).
"To understand this, you have to go back to what the young brother here referred to as the house Negro and the field Negro back during slavery. There were two kinds of slaves, the house Negro and the field Negro. The house Negroes--they lived in the house with master, they dressed pretty good, they ate good because they ate his food--what he left. They lived in the attic or the basement, but still they lived near their master; and they loved their master more than their master loved himself. They would give their life to save their master's house--quicker than the master would. If the master said, "We got a good house here," the house Negro would say, "Yeah, we got a good house here." Whenever the master said "we," he said "we." That's how you can tell a house Negro.
If the master's house caught on fire, the house Negro would fight harder to put the blaze out than the master would. If the master go sick, the house Negro would say, "What's the matter, boss, we sick?" We sick! He identified himself with his master, more than his master identified with himself. [Red. 100% som Hus-gulingen när han leker nationalistisk för att slippa tänka på att han är slav. Red. /Hans] And if you came to the house Negro and said, "Let's run away, let's escape, let's separate." The house Negro would look at you and say, "Man, you crazy. What you mean, separate? Where is there a better house than this? Where can I wear better clothes than this? Where can I eat better food than this?" That was that house Negro. In those days he was called a "house nigger." And that's what we call them today, because we've still got some house niggers running around here.
This modern house Negro loves his master. He wants to live near him. He'll pay three times as much as the house is worth just to live near his master, and then brag about "I'm the only Negro out here." "I'm the only one on my job." "I'm the only one in this school." You're nothing but a house Negro. And if someone comes to you right now and says, "Let's separate," you say the same thing that the house Negro said on the plantation. "What you mean, separate? From America, this good white man? Where you going to get a better job than you get here?" I mean, this is what you say. "I ain't left nothing in Africa," that's what you say. Why, you left your mind in Africa.
[...]
"But then you had another Negro out in the field. The house Negro was in the minority. The masses - the field Negroes were the masses. They were in the majority. When the master got sick, they prayed that he'd die. If his house caught on fire, they'd pray for a wind to come along and fan the breeze." [Red. Friskt tänkande. /Hans]
Sådant imponerar verkligen inte. Vad jag ser ner på. Någon som ej nått längre än till husslav skulle jag ha föga invändning mot att ha att raka mig var dag. Uppenbart någon som kan ha nytta av mitt föredöme för att bygga sin mänskliga ryggrad. Ett ansvar man tar. Ett ansvar som kommer med den mänskliga naturen.
Sedan vad är procenten hus-gulingar i de största städerna? Och rent allmänt? Är de 5%, 15% eller kanske rent av närmare 75%? Säg att de är 98%: Fortfarande är de utbottnade i storstäderna efter en andel mycket lägre än så av rent "tekniska-arkitektiska" orsaker i dom största städerna (besläktat med varför konflikt i städer gärna tenderar att fortsätta tills städerna är mer eller mindre helt raserade innan de tar slut).
