Knappast ens Lasswell hade lika elegant kunnat föra samman "power politics" koncepten med uttrycksfulla koncept likt ascend (när vi orkat ur descend). Det är trevliig upplevelse att se båda sidor asserting sin närvara i en gemensamt mål up mot tyngre ordmening (vad läsbarindex - oavsett definition - ligger är jag mer osäker på: jag brukar inte beräkna dem och saknar känsla för dem):
"For years, many Asian scholars have painstakingly sought to explain the complexities of China's inexorable rise, and how its ascent doesn't necessarily equate to regional hegemony and territorial aggression."
Från: The end of China's soft power? China's neighbours are growing increasingly concerned about Beijing's military manoeuvres (2014-04-12).
Tyngre Lasswell-ian för en mening tror jag inte är helt lätt att bara hitta. Det ger något av fin kulturhistorisk känsla här i domänen av säkerhetspolitik. I känslan något av en konservativ åldrad erfarenhet vi över bredare entiteter talande såväl som fler perspektiv över nutidshistorien idag har fler resp. subkulturer i språk-känslan. Absolut ett passande språk här och utanför packetering av analys en indikation om skribentens kanske beda såväl som djupa allmänbildning i traditionell analsnära säkerhetspolitik litteraturn.
"We note first the importance of regonizing what is meant by the accentuation of´power. Accentuation is a conception of cultural relaitivity, and it implies that the political type deceveloped in one setting may attach very different importance to power from that given to it by the political type elsewhere. Power can be accentuated in relation to other values and to other people and still occupy a rather low rank among values. Cultures rank values in different ways, and every personality exposed to the pattern of culture tends to take over the same rank order. Withing this system of ranking, there is room for over- or under-emphasis; and relative stress on power is what we mean by its accentuation."
Från: Power and Personality, Harold Lasswell, 1948.
