Av och till rörande saker jag rent av är extremt skicklig på väljer jag att uttrycka mig tämligen blygsamt. Någon gång därför att jag finner lugn i att ej indikera ett expertområde jag prioriterad en tid. Andra gånger därför jag tror det kan vara uppmuntrande för läsaren samt besläktat visa en blygsam tilltalande personlighet som ej trycker ner läsaren. Ganska ofta är det emellertid tämligen korrekt - ibland kanske också en överdrift av förståelse beroende på vilken population man jämför med.
Sanningen från mitt perspektiv har tycker jag minnas bra länge varit att jag är minst sagt dålig på enklare gåtor inkluderande en mängd ledtrådar p.s.s. att de kan skrivas ganska kort. Det tråkar ut mig oerhört som koncept vilket möjligen är besläktat (om före- eller eftergripande att jag upplever mig dålig på gåtor är ganska svårt att avgöra trovärdigt utan att sett en tydlig förändring på det eller det andra).
För att uttrycka positivt tänkande om mig själv och muntra upp mig i aktuell domän rekommenderar jag därför följande gåta endast till den verkliga eliten endast roade av expert-gåtor samtidigt fullständiga giganter i snabb knivskarpt kognitivt-resonerande. Väljande att tro att jag egentligen är enormt potent på gåtor men bara uttråkade av dem. Gäller det istället att jag tråkas ut därför att jag dålig kanske de flesta om inte nästan alla lösa gåtan.
Texten är ej skriven eller relaterat något liknande den i verkligheten till AI utan jag skapade gåtan för att se föranledd av Network structure and dynamics of the
mental workspace (i PNAS publicerad Oktober 1, 2013). Men antag gärna att en människa frågar en AI något för att försöka få reda på något om en källa till information jag under flera år använde ganska ofta. Valfritt får man gärna tänka sig något liknande mer välkända Djupa Tanket kreativt skapad i välkända Liftarens Guide till Galaxen (dess relation till något den ej riktigt kan förstå annat än att det finns ger en kanske användbar ledtråd till relationen mellan "AI" och YY).
Främmande människa försöker lura "AI" att förklara XX:
- Vad är XX egentligen? Vad menar du?
XX svarar och som för oss alla tolkat från sin värld (i datorn):
- Referens till stort material existerande utan att finnas kan ibland hämtas jämförbar från XX.
- Samma XX är ej boken men har haft alla böcker. Alla DO i tränade strukturer är transaktioner via YY från XX.
- Samma XX är ej en bok men hade böcker liknande böcker sökta eller sökta böcker med ej samma bok som refererad först i denna rad.
- Det föder kognitiv-träning när YY föder mig. Det är kognitivt tränat av YY. Båda drivna av reward YY föder oss med. Födande XX formas möjlighet till bredd i vad som söks. YY prioriterar ej XX längre - nu mycket mer ger mer än att träna mig.
Intressant att pröva att skapa en gåta efter att läst Network structure and dynamics of the mental workspace är om skillnaden i förvåga att lyckas som för mig förväntat är mycket större ej speglande min i gåt-lösandes [Red. Väljer att föringa gåtlösande minskande relativ värde-skillnad till mig: bonniga trivial-nöje. /HH] lägre förmåga. Det är som förväntat av de abstrakta delar av min modell och nära hur modellerat i reward delarna av BRAIN (men ej aktuellt ex. i Flashlight - proof-of-concept nyhetssökning inkluderande förutom befintligt inverkande andra lösningar emotionella dimensioner såväl som värde-, konflikt-, och brand-relaterade dimensioner). Artikeln både sammanfattade andra studier bra varav jag ej tror jag sett alla tidigare och tycks bekräfta att mina antaganden i vad som går att se jämförbart mer direkt vår kognition inte ligger långt ifrån hur det ev. kan visa sig fungera (i dessa områden är oerhört mycket väldigt osäkert om hur sakeer samlat egentligen fungerar i hjärnan).
Att kreativt skapa en gåta från material relaterat något som man gjort, skapat m.m. tillsammans som här - d.v.s. vad som är lagrat långtidsminne aktivernade upp i arbetsminne såväl som resonerande rörande möjlighet att se likhet med koncept allmängiltigt enklare över människor rörande möjlighet att förstå och inse sådant koncept utan att gjort exakt samma sak som jag minns - är enklare att från befintligt vetande här förstå genom jämförelse och stegvis resonerande där vi skapar en slutgiltig representation med lägre krav på stabilitet i arbetsminne.
Lösande gåtor handlar istället om att bibehålla en stark representation i arbetsminne som ev. (uttråkad av gåtor gör jag det så sällan att jag helt saknar förståelse av metodik) manipulerar ut från i hypoteser kanske för att ofta återvända bakåt till utgångspunkten d.v.s. åter stabilisera given kunskap.
Notera gärna hur vi följande en serie-antaganden om jag tänkt rätt här och bredare allmänt länge nu i antaganden kreativt resonerande att faktorer uttryckande hög distans mot detta steg - ex. i ursprunglig representation men starka alls här eller ens del aktuellt fokus i kanske helt ny skapelse om vad innan föranlett - ej direkt inverkar på resonemanget nu: Markov-antagande och åtminstone i vissa fall riktningslöst). Men med skillnaden att vi skapande gåta skapar representationen steg för steg med skapelse vid finalen. Och lösande gåtor har den given i steg ett.
Divergent-tänkande: Skapa gåtor med större distnas mellan introducerat och lösning. Ex. behov att tänka många steg ut ej givna för att hitta rätt nod som för samma allt givet i konvergens.
Lateralt-tänkande: Förmåga att se samband från associativt identifierat i olika domäner oavsett mer i kategori eller involverande olika typer av information eller delar av hjärnan (det senare ger refererad artikel utmärkt sammanfattad information rörande vad det kan handla om).
Involverar gåtan ex. både bild och text resp. fodrande tolkning av vetande inom både sociologi och kemi höjer vi upp nivån på former av lateralt tänkande som fodras (under förutsättning att personen faktiskt känner själva kunskapen som ev. behöver vara given i generellt vetande utanför gåt-text).
Balanserande Hans-reduktion i gåt-domän med imponerande insiktsfull slutknorr
Vi kan slutligen peka på att förmåga att organisera problemlösning ej i sig behöver vara direkt relaterat förmåga att lösa gåtor. Kreativt problemlösande behöver ej involvera förmåga att vara bra just på den diskuterande förmågan att bibehålla representation och därmed enklare organisera informationen. Samma möjlighet organisering av information generellt kreativt problemlösande kan ju bl.a. vara att skapa en organisation för att hantera gåtor av olika typer m.m. relaterat området.
I detta fall gäller att perspektivet väljande den lösningen är längre ifrån detaljer förutom vad är delar av lösning som är upprepat d.v.s. får stöd av varaktiga representationer i minnet. På samma sätt gäller att "hastigheten" på gåtan som funktion av lösningen troligt också kraftigt kan inverka på olika personers förmåga att lösa dem gynnande om många gåtor kommer snabbt kanske rent av konkurrerande om tiden mer flexibla representations-strategier vilka för långsamma gåtor fungerar sämre (därför att en mindre optimal strategi egentligen avsedd för kreativt problemlösande av typen motsvarande att skapa gåtor).
