American Dad! S09E13 - I Ain’t No Holodeck Boy gav den bland internationell finkultur bättre bevandrade även i romanernas värld möjlighet att se ett elegant exempel på såväl meningsfulla sammanträffanden och konceptuell likhet. Likheten yttrycks ej till vad vi kan sortera till "verklighet" eller ett försök att uttrycka vad som ska efterlikna verklighet (d.v.s. avseende mer sådant som kan fastna på foton eller omvittnas av flera personer o.s.v. snarare än mer psykologiskt upplevd "sanning" oavsett efter år av psykoterapi, över-stimulerade pre-dopamin-neuroner efter LSD som får vad helst just då upplevt att konvergera till insight learning, eller en genuin insikt lösande konkreta problem verierbart i mening att andra kan göra det samma) utan från romanen Vurt av Jeff Noon:
Expect to feel pleasure,
Knowledge is sexy...
Expect to feel pain.
Knowledge is torture...
Game Cat
Sökande sina syster fast - utbytt mot främling en varelse från en pseudo-värld - väljer bokens hjälte att gå in i pseudo-världen avsedd för triviala nöjen där upplevelsen är motsvarande upp till direkt verklighet. Men ej via enkla dörrar in. För att nå sin syster krävs att han går in via Curious Yellow - likt alla gula vurts potentiellt dödlig - och där möter han mycket riktigt sin syster,
Men scenen de möts i är i barndomshemmet. Där i ständig repetition deras far på kreativt varierade sett mördar dem eller försöker mörda dem (ex. med yxa).
Vår hjälte anar att något inte stämmer och börjar inse att han är i en vurt. Vetenskapligt sunt jämförande datormaskinerans problem med rekursion utan korrekt avslutande logik ätandes upp CPI-tid och ram-minne börjar han äta en silver vurt - Silver för flera dörrar - han utnyttjade för att gå in i Curious Yellow som kanske unikt just för silver var representerad i Vurt-världen. Alternativ dörr var till en av maskin-intelligenserna hanterande problem i the Vurt och efter att Mr S. svalt silver meta-några gånger fick han nog och ingrep för att lösa "problemet".
Upplevelsen i Curious Yellow är ganska sofistikerad även med det mänskligt lika. När vår hjärna går depressivt osunt är tolkning av obehag, smärta, prediktion om möjlig belöning resp, risk, värde av pengar, mat, sex o.s.v. felaktigt: sjukligt närmare "pessimism": I populärkulturens referenser till hela området psykologi ligger ju ofta nära den äldre icke-vetenskapliga psykologin etablerad av välkända Freud, Jung och Adler (för tre av de tidiga separerbara skolorna eller kanske bättre uttryckt avdressyr - för att imponera på min kvinnliga läsare och stärka mitt romantiska liv återkommer jag till det sist applicerande The Big Dog - av kommande generationers psykologer) där ju det populära uttrycket av dessa paradigm från vetenskapshistoriens tidiga år ofta gärna ansluter till barndomen.
I televisionens jämförbara såväl hög-kreativa, revenue-goda och praktiskt finkulturell när man behöver demonstrera att man ej är något gammal bonde utan el eller tillgång till annan kommunikation med omvärlden än ibland fungerande radio-länk (kommunikationsradio på svenska?) eller för att imponera kvinnorna med visande på god provider-förmåga i att presentera dem snabbare än den i familje-livet välkänt ofta konkurrerande providern gammel-TV kvinnor såväl som män när i föga spännande förhållanden söker tröst i (en form av "mental tungrullning" och kanske vad Freud sett en ritualiserad själv-tillfredsställelse så förslappat repeterat att varje fysiskt såväl som riktat tankemässiga försvunnit in i letargi kanske med bakomliggande orsaker från en barndom fylld av hemskt tråkiga samtal med föräldrar) har vi en liknande prövning för seriens hjälte och för ungdomen moraliska föredöme Stan:
- För att ta egen son samt nära vänner till denne Stan moraliskt-expansivt vågar accepter ansvar för ur dataspels-inducerad fysisk letargi.
- Vill han släppa ner dom i skogen - kanske inkl. manligt stärkande martial arts om
- Stan för istället in ungdomarna i en virtuell-verklighet utan självklara cues till vad det är. De mer tekniskt moderna ungdomarna listar emellertid snart ut det hela och väljer tråkigt nog att fuska istället för att ta hans att växa som människor (den förslöade lösning så många ungdomar idag väljer när de läser The Hunger Games beundrande hjältinnan istället för att själva gå ut hard-core i världens mest prövade domäner för att skapa något bra).
- De manipulerar maskinen vilket för istället in den mindre i behov av moralisk-förstärkning Stan.
- Och de placerar honom just i sitt barndomshem...
Vi har med andra ord:
- Abstrakt / Konceptuell likhet mellan två direkt olika fiktiva domäner.
- Likheten är meta-fiktion i form av i resp. domän mer av "falsk" verklighet som betraktad i resp. fiktiv-domän.
- Likheten jag såg - och generellt den troligare typer för alla menar jag - ligger i den topologiska organisationen och möjlighet övergångar mellan domäner och domänernas typ.
- Från i den fiktiva domänen men där verkliga domänen till en meta-falsk-fiktion ej uttryckande samma regler.
- Övergången är direkt med omedelbar förändring av spelreglerna. Jämför med att sluta dagens arbete och vandra ut i städen för att shopa eller än mer annorlunda mot accepterat på arbetsplatsen dricka stark öl eller rent starksprit.
- Konceptet för binärt direkt vöergång är ofta tydlig i vår verklighet (ex. att du måste anmäla dig i receptionen för att träffa person du bokat möte med, eller likartat i public service funktioner så som sjukvård m.m.).
- Typiskt för fiktion oftare än verklighet är det där övertydligt (för science fiction liktt Vurt vanligen genom att vara mer ovanligt men med spännande möjligheter för den som vågar scoute it out).
- Dessa binära övergångar brukar jag kalla portaler med ett gemensamt namn.
- Förflyttningen är också i vår organisation som representerat aktivitet biologiska neuronnät såväl som inlärt i långtidsminne topologisk inkluderande skilda områden vi direkt kan gå över till via etablerad inlärning sammankopplade mer distansierade neurongrupper eller p.s.s. genom mer volativ aktivering i "arbetsminne" (d.v.s. möjligen genom att delar av hjärnan för begränsat viktigt just nu tar kostnaden av högre aktivitet för att kompensera större distans jfr repeterat motsvarande långtidsminnets etableradekopplingar)
- När jag började skriva upplevde jag det passande att notera likheten i plats resp. hjälte hamnade i: Barndomshemmet. Också en topologiskt avgränsad representation väl uttryckt i långtidsminne.
- Ev. meningsfull likhet i vad uttryckt för resp. punkt i domänerna lägger vi mindre sannolikt märke till lika enkelt. Ex. kan ev. yxa eller skogshuggare vara vad vi missar eller ser likhet med först efter en tids reflekterande (bäst publikt för såväl gifta och ogifta... Visar både på teve-provider-ability såväl som en passande familjefadern god förmåga att förklara världens komplicerade egenheter för kvinor och barn baffled varför ex Vurt och American Dad kändes mystiskt lika).
Vi organiserar topologiskt och navigerar våra kartor av vetskap enligt samma principer som vi bygger våra neuronnät med vetskap om närmiljön och städernas kator, butiker m.m.
Och i kart-världen vill vi gärna navigera till värde - föda, romantik, och skydd mot väder och vind - och något relaterat kan vi självklart ibland se meningsfulla sammanträffanden i typ av värde eller risk vi tycker oss se i en domän. Ibland så ytligt utan meningsfullt innehåll som namn-likhet mellan filmen Curious Yellow - Nyfiken Gul (film från gamla tiders lite ytligare kultur innan de starkare trender American Dan m.fl. goda färger, festliga teckningar, sund komik levererande direkt värde såväl som praktiskt tids-paketerade hade hunnit växa sig starka) - och refererad vurt Curious Yellow. Romantik är ju en potent reward domän vilket gör sådant troligare än ex. användbara algoritmer ev. tillämpbara för programmering. Funktionell för conceptual blending i allt (tar vi ex. från moving pictures är applicering i allt från operationssalar till bankrån gissar jag förekommande och knappast ens ovnligt):
The Big Dog varnar för faror och visar på ett föredömligt rationellt sinne
Eftersom jag nu redan gett ett par tips hur kvinnor energi-effektivt romantiseras avslutar jag med ett till ex. jag gärna kallar The Big Dog när det mer än att visa på värde och risk inkluderar att gärna som här elegant sparka på något (bäst ofarligt) mer vedertaget, stort eller av andra orsaker kan upplevas ytligt imponerande. Det ger trygghet formad av risker gömda i vår genetisk från tiderna när grannarna ibland kom över för att röva bort kvinnor och barn...
Referensen till historiens tidiga psykologer ska ej förstås som att termen psykologer används i mening av behandling, medicin eller liknande områden i de krav vi idag både för individens resultat såväl som behovet att lägga stora kostnader för sjukvård och medicin där det faktiskt ger effekt. Evidensbaserad medicin d.v.s. att kunna uttrycka effekt trovärdigt så att effekt kan relateras kostnad är absolut nödvändigt. Medicin kan kosta mer än vi kan betala ens i Sverige utan just någon effekt alls om vad som helst tillåts via offentlig finansiering.
Freud, Jung (kanske särskilt Jung eftersom han oftare hade större förståelse för skillnad i domän mellan idé-tänkande och vad som är vård av kliniskt sjuka), Adler m.fl. av dom tidiga välkända (ofta nog billiga på bokreorna nästan varje år) kan vara högst läsvärda. Likt religilösa principer, strategiska paradigm i Krigskonsten m.m. speglar det mänskligt och ger ingångar att betrakta oss själva ifrån. Det ger ingångar till reflektion av vad man redan käner om sig själv såväl som människan allmänt.
Men ingenting relaterat den tdiiga psykologin hör hemma i modern evid8ensbaserad medicinskbehandling - I Sverige givet så många etablerat anställda fodrades en ordentlig ansträngnng av SBU att klara att krysta fram en studie som visade på någon effekt alls och den inte sund på nivåer de normalt kräver i övrigt än mindre upprepad: den intresserade kan utgå från Kortvarig psykodynamisk terapi kan dämpa symtom vid depression och söka vidare på SBU där för refererad meta-studie en studie visade sig "hjälpligt" uppfylla SBU-kraven och totalt genom åren tror jag en uppföljning tillämpning i Sverige finns).
Och ingenting i arbetena gjorda av Freud eller Jung (jag har ej läst Adler nog eller ens på många år men det skulle förvåna mig om någon skillnad finns kring detta) är vetenskapligt sunt. Kontrollerade försök saknas utan tillstymmelse till att ens konceptet att försöka förhålla sig objektiv, ej manipulera sig själv eller patient finns. Ingen upprepning av försök sker meningsfullt. Kontext för försök dokumenteras i den mån det ger en intressant ingång i texten för läsaren. Att jämföra normaliserat en metod mot en annan under dokumenterade parametrar sker heller inte.
Särskilt i Freud (där Jung-skoan ibland är "vetenskaplig" bitvis i "humanist-mening" ex. redovisa böcker eller konstverk man sökt symboler men inte i mening av "riktig" vetenskap ibland kallat hard science - och absolut inte hur man drar slutsatser kring vad man hittat: hittas cool symbol på några platser kan det mest utvecklade skapelserna om mening i själva det mänskliga dras utan något som helst motiverande mer än tanken hos personen att det är så d.v.s. ungefär som religion) handlar det mycket om att Freud betraktar sig själv, en ovanlig patient, eller liknande lite nytt för honom och sedan kreativt skriver en lång kreativt flödande tolkning av det (ungefär som jag gjorde här: uppväckt av fyra te-påsar med koffeinets välkända närmast unika effekt på semantisk flöde; adenosine modulerar PP-operatorerna i dom semantiska näten ex. motsvarande specifikt grammatik IN, towards, going up to eller mer generellt från denna domän till nästa, eller i själva orden bindande samman ljuden och vi kan Freud-spekulera att dyslexi ev. är relaterat en magnitud-problem i samspel med indirekt-feedback-påverkan på dopamin-transport för arbetsminne där vi "abstrakt-tyngd" krävs för att få nog exakthet för att särskilja rätt när övergångar ska ske - genom att både kunna modulera ner och upp aktivitet i riktnings-dimensionerna) och gör det av natur såväl som övning ytterst elegant. Han är skickli i argumentation och framställning. Orkar att roa fler än endast särskilt intresserade. Det gav penetration under hans livstid och repetition av koncepten nog för att likt religion etableras i vår kollektiva "symbol-värld" (kanske med lite av Jungs-tankar egentligen samma sak om målat eller drömt som någon ur-arketyp endast omformad av kulturen i evig-kreativ variation).
Föreställer vi oss en hårt arbetande ensamstående mor som önskar indikera goda äldre psykologer för sitt barn att läsa och lära något användbart av är hellre nedanstående hörande till dom som etablerade den vetenskapliga psykologin (och vars arbeten än idag gav oss viktiga grundprinciper):
- Hermann von Helmholtz (jag förövrigt döpte en algoritm uttryckande motsvarande decay efter även egentligen föga likhet i matematiken)
- Ewald Hering (Försökt också vid tiden imponera kvinnorna med The Big Dog via undervisande kritik av Hermann: "It is likely that the great Helmholtz in his dozing state...").
- Ernst Heinrich Weber (en övergång till närastående "domän" / Wikipedia-sida krävs från denna).
- Gustav Fechner. Jag tror en god mor hellre tar av hushållskassan till en bok av Weber än Fechner. Åtminstone om log-funktioner ej introducerats i skolundervisningen ännu och barnet ej är särskilt planerande karriär som programmerare där tidigt vetande kan vara passande. Eftersom log-funktioner kan vara svårt kan ett tips vara (demonstrerande min provider-förmåga som potentiell familje-fader) att belöna barnet med ett nyttigt äpple eller annan frukt eller för den penning-känsligare möjlighet att få sätta in 20 kr extra på sparkontot.
Precis på övergången till det mer vetenskapliga tänkandet:
Tidiga i sundare paradigm (även om nu deras intresseområden naturligt är enklare jfr det Hermann valde vid den aktuella tiden):
"It is claimed that, on the morning of 22 October 1850, Fechner awoke with a sudden new insight into how to study the mind. Moving away from Wundtarian introspection and basing his work on that of Weber, he developed his psychophysical Fechner scale." Från: Gustav Fechner - Fechner Day
Men självklart gäller att även för framtiden inhämtande kunskap om barns kunskaps-fostran är ett riktigt beteende där jag gärna delar min vetskap som alltid. Bara att komma förbi för djupare diskussioner och övningar (rent språk-kulturellt har jag dock ibland svårt att är kostnadsfritt motivera mig till långa diskussioner med såväl kvinnor och man som passerat runt 50 år: ofta för stor skillnad i populärkultur, koncept-värld o.s.v. även om jag själv håller mig uppdaterad nog för att orka en god bit ner från min ålder från säg 24 - 25 år för kvinnor eller 30 år för män).
