En svensk eller brittisk röst kan vara så värdefull jämfört med dom av eget folk vi äger och tränat och styr orden för.
Inte olikt svenskana som horade i Nordkorea med flera kommunstländer långt efter folkmord över allt annan skit var känt. Särskilt politiker bör ha moraliskt styra nog att klara att ta in ny vetskap om någonsin osäkerhet alls fanns hos dem vad man gav sitt stöd till. Resor till riktiga dåliga turistorter mot döda i svält, tortyr och närandet av kultren av makt-berusningen fött ur det sjukliga förtrycket.
Med viss äcklad fascination kan jag i alla fall för svenskarna konstatera att de inte tycks för fall jag känner vara på klara med vad deras röst betalar sig för. Korrekt värdering av det själv och den frihet och möjlighet man ej ser redan existerande. Priserna kan nog variera ändå och jag uttycker ogärna vad jag vet erbjudande i något eller ett par fall varit på i nivå med för ögonting mer än föga mer än ord. Mycket. När jag skrev för IDG ett par år före resp. efter 2000 fick vi 32 öre per tecken och något behov av att sälja sig för det i styrt redaktionellt innehåll upplevde jag aldrig.
Notera för skrielse nedan att det är en debattartikel:
