Jag såg i The Economist, November 16th - 22ND 2013, Brussels v Berlin (sidan 28), också reaktion på gränskningen av Tysklands budget-överskott men av helt andra orsaker än de som gjorde mig baffled i Battlefield Deflation: Japanska högränte- och låg statsskuld-politiken har drabbat EU (2013-11-13).
Vad jag närmare såg som förvånande och kanske rent av problematiskt med granskningen är att givet ett befintligt utökat ansvar för Tyskland att hantera motsatsen till budgetöverskott i andra EU-länder är givet att någon form av risk management fortsatt är nödvändigt från tysks perspektiv.
Det är ej funktionellt annat än kortare tid oavsett hur gärna många kan önska det att Tyskland hanterar stora summor saknade genom miss-management hos andra länder. Att hjälpa dessa länder också med policy, regler och kvalitetsgranskning av accounting är en metod reducerande risk.
Risk management i dynamiken mellan över- och underskott i budget
Att etablera en egen Tysk-ekonomisk buffert är en till metod för att hantera risker redan realiserade indikerande högre sannolikhet för att de kan uppträda igen.
Det åtminstone om man nu inte tror att EU's lösning på ekonomiska problem är att etablera budget-underskott genomgående. Jag vet att ganska många tror att det kan vara lösningen men det innebär inte ens att det är praktiskt möjligt att göra annat än begränsat om man samtidigt inte ska gå i över-inflation. Inlåning behöver komma någonstans ifrån om budget-underskott euro per euro ska betyda en rimlig "effekt-köpkraft". Tyskland nu är en sådan källa: Inte enormt många andra finns om det ska göras stort och långsiktigt. En del källor kommer med politiska risker (ex. Kina). Andra mer i valuta-värdering mer volativa åren som kommer (kanske i alla fall) d.v.s. primärt Japan.
Givetvis - det tycks rimligt i alla fall - att behovet av en sådan budget reduceras om förekomst och subkultur kring nationellt budgetunderskott minskar bland många andra EU-länder.
Samlar Tyskland pengar på hög istället för att investera tillbaka i Tyskland?
Rörande frågan om Tyskland och ev. behov av investeringar i infrastruktur är ju frågan om detta som strategi för att stärk EU och Tyskland som en ekonomi ej en frågan jag upplever som en där Tyskland divergerar från The Economist. Vi ska ju ej glömma att Tyskland till min enorma skepticism beslutat sig för att avrätta sin kärnkraft. Ingenting resulterande från det beslutet kan bli annat åren fram till det än gigantiska investeringar i energiproducerande infrastruktur.
Också här kan man ju reflektera om investeringar utanför detta egentligen bäst diskuteras EU eller Tyskland. Problemet med det första är att som vi lärt bl.a. i Sverige i allt från gigantiska varvskranar till Norrland är det inte trivialt att budgeta investering statligt att investera i krigsregioner om man också förväntar sig att det ska förändra saker och ting reducerande samma behov.
EU's gigantiska investeringar i bl.a. Spanien under år på år är ett till exempel. Förändringar i lagar, nationella system m.m. som aldrig blev av gjorde det hela troligt dyrare än nödvändigt och kan argumenteras vara en orsak till hur Spaniens ekonomiska problem "dyk upp från ingenstans" nyligen. Ett trivialt men tycker jag komiskt exempel på problem i EU-region Spanien som kvarstår är att brittiska reality-shows runt britter som försöker köpa fastighet i Spanien lägger en icke-oväsentlig andel av tiden på kontakt administration, osunda juridiska frågor m.m. relaterat att reda ut vem som egentligen äger fastigheter som är ute till försäljning.
Typ regioner för tyska-investeringar: "Östeuropa", Sverige och Kina
På många sätt är det kanske lika tilltalande för Tyskland att investera österut oavsett i eller utanför euro men försöka balansera investeringar i euro-länderna. De har stort stake givet i euro-länderna. Liksom i länder som Sverige och Kina som i olika delar av den tyska industrin är leverantörer i också ganska kritiska funktions-noder.
Medelhavsländerna har jag som svårt att se mycket annat än att pengar "varvsindustri-kastas bort" tills de i någon mening löst sin egna problem och har något värt att investera i annat än panik-upplevt-absolut-nödvändigt-att-lösa-av-ej-från-historiska-händelselser-rationella-argument där nya lån hellre än defunct lån som finns samtidigt lärande finansindustrin att risk management är grunden deras verksamhet måste vila på och faktorer i sådan bedömning vilande på att ingripande av Tyskland m.fl. rika länder för att betala "tredje-Europas länders lån" ej är vad man kan spekulera på i nya idioti-lån (där vi med begreppet lån också inkluderar alla andra mer eller medelstora bedrägliga konstruktioner som förekommit).