När saker aldrig riktigt kommer till beslut och ingen vågar tycka varken det ena eller andra kan det nog vara bra att någon äntligen vågar förklara vad man tänker sig egentligen. Både jag och många andra blev nog ändå lite förvånade att det var så här kommunistpartiet tänkt sig om Tibets framtid. Jag och vet jag andra lutande mest att alla inblandade oavsett hörande till den religiösa eller politiska subkulturen egentligen ville samma sak man har pratat förbi varande kommande från två väldigt olika världar:
Givetvis är det god möjlighet till resursoptimering indikerande var man inte slösar resurser. Tar vi perspektiv från politisk ledning av hela Kina oavsett nuvarande eller framtida finns värde att tänka rationellt och försöka realisera verkliga värden.
Ett värde för nuvarande är att realisera avledning till sekundära frågor. Att indikera att en sund realisering av Tibet mycket mer oberoende Kina är rätt - vilket det åtminstone är om något vettigt civilt tänk mer distansierad teokratiska influenser, själveldande m.m. - kan så klart missbrukas.
Samtidigt är för Kina i alla land-problematik som kan finnas just diktaturen i sig som är bromsande problem. Också om idag inga möjligheter finns under nuvarande regim att lösa någon av dessa oavsett meningslöst försökande hålla kvar något som mer unikt Kina eller växande allt mer önska saker runt om så som Taiwan och dom den lilla Japanska övärlden kan det mycket väl finnas efter ett första seriöst demokratiskt val.
Säg en vettig gemensam överrenskommelse rörande öarna.
