Efter många önskemål har jag här försökt ge och berätta något från mig själv. Jag hoppas att det ska ge ett fortlöpande djup och en känslomässig bredd till tyngre mer analyserande inlägg. Ett förtroende av att du ser att jag som du är en vanlig enkel man. Men också all-humanistisk imperalist accepterande det större ansvar stor visdom uppmuntrar ödet att kräva av oss.
Visst att jag är rasist i ytlig mening. Men jag diskriminerar ej mellan folk. Jag ser dem ytterst ärligt som idioter oavsett tyskar, danskdjävlar, araber, kineser eller annan skit för att inte tala om svenskarna vilka är ständig daglig tortyr. Likt barn. Tar du blicken från dem tio minuter själv-eldar dom sig i bästa fall, föreldar hel sitt land eller egentligen värre i upplevelse uttrycker en kontinuerlig lätt-idioti mest irriterande i att aldrig realiserande i dom worst-case fall man med all rimlighet förväntat sig ska komma under alla år av helt undermåliga beslut och oseriöst lallande glömmande alla verkliga risker (i den meningen var greken en välsignad edukerande möjlighet för alla andra idioter som av mer eller mindre övernaturliga skäl tycks klara sig från den korrekta konsekvensen av alla fall beslut de ständigt gör: likt japaner, svenskar, kanadensare m.m.).
Förutom saknande det diskriminerande är jag en av de värsta rasister jag känner genom det ytligt mycket elegantare imperalistiskt förvaltande hjälpande epitetet. Jag kommer och hjälper dig: Men verkligen ej heller långsiktigt förväntande mig att du någonsin med eget ansvar gör annat än bränner upp hela landet. Ex. vår svenska demokrati är en elegant mycket korrekt övning för folket men det är att förvänta att något del av den riktigt klarar av det utan visa ord förklarande värden regelbundet (antagligen hade det brunnit upp för många år sedan likt Syrien eller Libanon om ej för det). För en lättare man utan visdomen vore det problematiskt.
I ytlig mening något likt imperalist men mindre i nationell eller etnisk mening: Mer bärande visdomen såväl ett ansvar ödet givit.
Även om jag är lätt positivt överraskad av the english - är det verkligt undantaget som bekräftar regeln - särskilt givet alla prövningarna de haft med med skottar, walsare, irländare, tyskar och än värre den ständiga fransmannen förpestande deras fridsmanna kultur. The english är större än vår vanliga idiot. Det finns elegant yta på dem.
Om ej för andningsbesvären de har hade jag rent av kunnat tänka mig en Buldog. Och kanske en Churchill som trädgårdsarbetare om jag någonsin får råd med en english för det. Det vore fint med en liten trevlig trädgårds-mini-park med en riktig english som går och muttrar och klippar buskarna medan min Buldog slöar när ej jagande kanin.
- Jolly good bush.
- I made your garden all green with green bushes only.
- I made some scotch with old cognac oak.
- The rabbit I missed with the gun run like a wales.
- Baffling really. Requires a cup of lesser tea with one cup of sugar and a half pint of milk.
- Goddness save the Queen against Fritz and the vikings.
Dagens engelsman är dock oftast bara skit. Cheap. Pratar knappt engelska. Mer fallen till något mest liknande svensken tycker jag. Engelsmannen ser vi bäst i kulturtraditionen likt ett jolly good ideal. Kan man betala för det tror jag dock säkert att det går att få en kort avlad och tränad english att hantera trädgård, bryggande te o.s.v. Det är som med hundar. Det gäller att hålla stocken ren om de inte ska avvika från planerade uttryck. Att en riktig english är scarce adderar dock bara till värdet. Visar att du förstår att betala för kvalitet när du köper EU-folk: själv skulle jag hellre avstå från trädgård än att ha annat än en riktig Churchill skötande den.
