Återpublicerad från När framtidens verkliga bastion med alls dess eviga lugn och trygghet visar sig på himlen. Givetvis relaterat nationalstaten (mellan svart och vitt) Kurdistan.
Törsten efter de stora abstraka värde något avgränsat längtat efter länge missbrukas ofta. Inte sällan som argument utanför det genomtänkta reflektera i långsam tid istället riktat i snabb-tid utan substansiella reflekterande argument i övrigt (oavsett att de nu faktisk kan existera).
Argumentens verklighet är ofta högst substansiell hos alla inblandande. Och jag tror att ju närmare vi är den konkreta striden där personlig kostnad är högst verklig ju sannare är det.
När möjlighet tycks föra reellt ser jag föga problem att så indikera. Men tycker att viktigt är och ser ett större mer allmänt värdet att försöka etablera mer kontinuerlig dialog oavsett mellan entiteter där man kan ha realism rörande detaljer på hur man ser på saker och ting och vad som ex. oroar resp. var för sig och hur sådant kan undvikas.
