Påminner mig om mina duv-dikter från fallstudien om poesi:
Men så är nu naturen. För att nå balans och harmoni måste höken ibland äta och har den inte ätit på ett tag krävs en extra ansträngning med ökad koncentration av duv-jakt ett tag. Vi vill ju som vi alla vet som bott i städer att naturen visar en jämn balans mellan duvor och hökar för annars väcks vi ständigt av meningslöst kuttrande som inte leder till något samtidigt som balkongen fylls med skit. Och får vi får många hökar börjar de kanske äta små gulliga hundar och katter.
In fighting sky
Two cute birds hurry for foodThough nesting
Not once forgetting precious moments of love and cuddleHigh up a scary shadow
Diving in immense beauty
Suddenly one lover goneHer friend fleeing in terror
Just a little bit before turning in search for ever loost love and life
Och däri finner vi naturens skönhet.
