Man har varken gjort för lite eller för mycket ändå rört alla områden framåt närmare lösning. Valet var viktigt inte lika mycket i resultatet eller vad folk röstade på utan vad folket säger och förväntar sig. De vill ha demokrati, modern valfrihet och respekt för individen och familjens rättigheter utan andra institutioner oavsett en diktatur, teokrati (och i det menar jag absolut inte att en röst på brödraskapet nödvändigtvis innebär teokrati: tvärtom upplevde åtminstone i Egypten när jag förra året följande en del aktörer att de hör till de mer ansvarstagande. Förhoppningsvis visar de sig i hela Arabvärlden vara mer jämförbara med amerikanska bibelbältet än Talibanerna och Iran: religion är viktigt men inte vad någon annat än enstaka ansett halv-galna folk i bästa fall skrattar åt tycker ska inkräkta på demokrati och mänskliga rättigheter) eller bandit-gäng som lägger beslag på en bit av stad.
Idéen om samlingsregeringen tror jag kan föra med sig mycket gott. Det handlar om att lära känna varandra och hitta den bättre framtid alla parter söker och från det sätta de första grundstenarna för Libyens framtid i Medelhavsområdet, Nordafrika och Arabvärlden. Tala om samma goda framtid man söker med språk man hör varandra med.
Libyens unika kulturella och geografiska plats nära mitten på kartan och deras historia tillsammans med den kunskap de nu grundlägger är viktig för många länder. Klarar Libyen åren som kommer lika lugnt mot rätt håll sitter man på erfaret få aktörer i världen har. Många länder - Sverige och USA inte minst - har stora tänkar om sin egenförmåga att förstå demokratiutveckling men att faktiskt klarat det själv är något helt annat. Jag tror att när vi jämför Libyen och Afganistan om några år kommer vi se att folkets egna vilja och förmåga kommer byggt något väldigt starkt och vackert i Libyen medan Afganistan troligt är fortsatt turbulent, korrupt och i bästa halv endast halv-demokratiskt.
Arvet efter diktatorn har lämnat sår. Medvetenhet om riskerna det medför där man hjälper med medicinskt kompetens inom psykiatri och medvetenhet i rättsväsende är ett viktigt område väldigt praktiskt konkreta förändringar ibland kan tappa.
Positiva värden diktaturen byggde upp finns också. En fascinerande egenhet med diktatorerna är att deras liksom alla människors reward magnitud i hjärnan svänger in till normalnivå när något inte längre är belöning som är scarce. Förutom den osmakliga sidan av det där relativt makt uttrycks genom massavrättning, tortyr, misshandel av fruar m.m. och drog missbruk föranleder detta dem också nu såväl som under Romarrikets glansdagar att bygga gigantiska monument och arkitektoriska vackra överdrifter.
Att de inte bromas av kostnader, stadsplanering, att folk behöver flytta, miljölagar o.s.v. ger ibland ett resultat när diktatorn äntligen vandrat vidare till helvete optimerat för riktigt lönsam turism. Libyen hör hit.
Några attraktiva exempel bland många fler (de bästa fotona hittade jag inte) har vi nedan:
(Licens: CC by-sa 3.0
(Licens: CC by-sa 3.0
Libyens rika kulturarv där antikens Rom och Grekland möter Nordafrika, Arabvärlden och Afrika finns koncentrerat för en kraftfullt stärkande historisk upplevelse.
(Licens: CC by-sa 2.0
(Licens: CC by-sa 2.5
Och turister över hela världen älskar att möta den lokala kulturen i kyrkor eller i Indien meditation och yogaträning kanske på stränden.
(Licens: CC by-sa 2.5
Turkiet i EU tvivlar jag på. Deras takt är långsam och ständigt rör de sig fram och tillbaka kring människorätten. När det varit lugnt ett tag begår de övergrepp. Skrivs inget tror dom att det inte noterats i böckerna. Många sådan problem finns. De är i allt sådant som Grekland kring låne-bedrägerierna inför euro-inträdet. Libyen kommer troligt aldrig bli EU-medlem men däremot tror jag mycket goda förutsättningar finns till nära samarbete inom många områden. Ett nytt EFTA-system man utvidgar för att fånga upp demokratier med kulturell närhet och levande utbyte av människor och idéer hoppas och tror jag att vi kan ge ett demokratiskt stabilt Libyen. Det finns ingen som klarar att övertyga mig om att i situationen att Libyens utveckling varit stabil och jag och andra engagerade EU-medborgare självorganiserar ett par-bloggpostningar och pekar på värdet istället för den vanliga kritik om deras datakvalitetsproblem rörande allt möjligt att det inte skulle räcka. Kraften i värdet Libyen representerar som brohuvud mellan två stora kulturer med insikter i andra viktiga regioner är stort. Det är kraft som skapas i sådana möten när de sker sunt istället för den osmakliga sörja jag exloderade över i samband med al-Gaddafis besök i Italien. Vidrigt att en statsledare i ett EU förnedrar oss alla genom att spela med i sådana osmakligheter och excesser. Nå han har ju avgått också och kanske var nära nog lika mycket vunnit med det. Skämtteckningen jag gjorde för att hantera de mer volativa känslorna.
Kunskap och erfarenheten från demokratiutveckling under samma förutsättning är vad som kan ge Libyen en central roll i FN. Också uppmuntrar jag dem senare att söka ta en mer aktiv roll i att stödja andra demokratiorganisationer.
Libyen bär förutsättning till att bli den brygga mellan Öst och Väst alla hoppades alla år att Egypten skulle klara att börja nå upp. Demokratirörelsen där gav hopp men de saknar något många i Libyen för mig tycks ha haft: Vettig balans och moralisk renhet. Ett otal undantag finns åt båda hållen hos båda länderna men Libyen har haft detta där det räknats. Det går inte att sätta ett pris på. Libyen är välsignat med flera stora ledare.
Få gånger har det givit mig en sådan glädje att få rätt. Vinna är ofta inte mer än en mindre förlust. I Libyen vann vi en god seger. Här betydde det något på så många sätt för så många. Ett land och ett folk vi alla kommer tror jag nå några steg närmare bättre värld när de nu kommit ut i ljuset. Libyerna när de landat åren som kommer är dom som kan och vet saker hur man gör sådant här på ett bra sätt. En seger jag också hoppas varit korrekt undervisande för diverse mer cyniska och mer med tumregel istället för moderna vetenskapligt baserad analysmetoder blåser liv i samma idéer år efter år utan att känna ork nog att försöka fånga in lite av vad hänt sedan kanske sist 1990-talet.
(Licens: CC by-sa 3.0
(Licens: CC by-sa 3.0
Hans Husman om Media: Libyen under Befrielsekriget
Februari 2011
Libyen: När vi spelar för att spela 2011-02-22
April 2011
Nu behöver libyerna lösa Muammar al-Gaddafi problemet 2011-02-27
Mars 2011
Kina i Libyen och EU:s farligt meningslösa utrikespolitik 2011-03-04
Dags att lösa problemet al-Gaddafi 2011-03-10
Libyen: Att tänka och angripa rationellt 2011-03-18
Libyen får nu hjälp 2011-03-18
Hopp upp och iväg! 2011-03-18
Vilka är dom här diplomaterna? Var är faktakontrollen? 2011-03-19
al-Gaddafi är officer i krigsmakten - Han faller under UN mandatet 2011-03-19
April 2011
Libyen och Kina - Några tankar 2011-04-22
Från Ronald Reagan och Sovjetuntionen till Nutid och Libyen 2011-04-24
Skämtteckning: Dalai Lama och Libyen 2011-04-27
Maj 2011
Libyen: Mats Larsson's underliga idéer i Expressen 2011-05-01
Desinformation under krig - Exempel från Libyen 2011-05-02
Libyen: Management tips 2011-05-04
Libyen: Civil infrastruktur ska man ha respekt för ska byggas upp igen 2011-05-16
September 2011
Libyen visade människans mod att tro på en bättre värld 2011-09-03
