Vad jag vill se hos USA president är tydlighet att man inte kompromissar med demokrati och frihet i andra länder framför ex. ekonomiska frågor.
Vidare är det en önskan att den "hunger" USA haft som ett relativt Europa ungt land förstärkt av stora segrar som störst Andra Världskriget (jämför med motsvarande fas för England och Storbrittanien, Frankrike m.fl.) inte ska stanna av onödigt tidigt utan leverera de ytterligare 20 - 30 år jag tror de klarar. Därför nästa motsvarande land kommer ju liksom övriga under deras denna fas-uppbyggnad vara:
- Ekonomiskt och geografiskt expansion. Det senare i infrastruktur och naturresurser vilket idag inte behöver inkludera direkt kontroll (jfr Kina i Afrika).
- Att det finns viss motsvarande eller jämförbart med revansch-hunger eller önskan att visa den potential man vet finns. Längre bak i historien när information färdades långsamt och händelser vecklades ut under många år kunde sådant ligga ganska långt tillbaka i historien.
Vi förstår från båda dessa grova punkter att det kommer ner till relativ förändring. Precis som perception och reward-baserad inlärning gäller att en relativ ökning krävs för fortsatt uppfattad meningsfull förändring. Och för att tränas till att vinna krävs att de vinner i de tidiga stegen och där utrymme finns för det. För ett redan mycket rikt land att vinna på väg till att ta denna roll är det därför svårare därför att den relativa förändringen nödvändig (jämför enklast med det både mest triviala och problematiska exemplet på reward-baserad inlärning: kokain-missbruk där större doser krävs för samma effekt och p.s.s. krävs att den inlärda metoden fodrar större vinster kontinuerligt).
I historien har vi många exempel där tidiga överdrivet stora vinster leder till motsvarande hypomani och vansinne. Japan under Andra Världskriget är ett exempel och nyligen kanske Islands många ekonomiska ventures är ett annat.
Problemet om USA tappar potensen och likt England och Frankrike före dem väljer att titta mestadels inom landet är att inget annat kommer att balansera Kina som ensamt tar den rollen. Är det fortfarande en diktatur står vi inför gigantiska problem.
Ett problem jag skönjer hos President Obama är att han gärna vill se USA lämna dess nuvarande roll. Vi har exempel som talar emot det ändå är min känsla att det ex. för Libyen kan ha krävts en del tryck från flera aktörer inklusive kanske hans egna ministrar (jag spekulerar).
Fördelen med President Obama är dock att det tycks vara en mycket välbalanserad man, och som menar jag är ett mycket kraftfullt drag inte fastnar i invanda föreställningar för hur en konflikt per standard ska hanteras utan vågar se på frågor från olika perspektiv vilket för sedan många år låsta konflikter är en nödvändighet för att nå förändring (jfr Israel).
Hade det nu inte varit för Rysslands militärbaser och vapenförsäljning till Syrien och de praktiska problem Rysslands motstånd mot en intervention ev. kan innebära (jag vågar mig inte på att bedöma dessa även om jag allmänt tycker att särskilt EU men ibland också USA är onödigt försiktiga med Ryssland) hade jag varit ordentligt skeptisk till Vita huset. Jag menar att problemen i Syrien är viktiga att lösa:
- Människor dör.
- Hela regionen blir instabil.
- Både Syrien och Iran är hindrande diktaturer för positiv utveckling i hela regionen. Syrien är nyckeln för att se förändring också i Iran.
- P.s.s. geo-närhet till Syrien är viktigt för förändring också i Iran är Syrien en av dörrarna mot Kina.
Invändningarna rörande militära svårigheter har jag svårt att ta på riktigt allvar. Hade jag mycket osmakligt och felaktigt valt att göra en fortsättning på Ursäkt till alla homosexuella för skämtteckningen för att igen leka med negativa stereotyper kanske vanligare i militära organisationer för att så säga låna ett där uppfattat språk hade vi kunnat få något liknande detta:
Även om skämtet nog tangerar att vara olämpligt p.s.s. som förra håller jag det som acceptabelt därför att riktningen här är tydligare samtidigt som det berör språkbruk (d.v.s. konflikt-rädsla och dåligt självförtroende varande egenskaper som är gay) där problemet lyfts fram snarare än att vi har en person i skämtteckningen som konkret antyds vara gay.
Mitt Romney har ju sista tiden pratat mycket om Kina och uttryckt att han upplever att Kina promenerar rätt över President Obama. Det kändes ju lovande oavsett hur valet slutar då det hade viss potential att ställa debatten och uppmuntra den intensitet vi är vana att se i USA och som jag fruktar att de tappar och särskilt givet att EU tycks helt passiviserat utrikespolitiskt jag tror är viktig bibehålls på nivå med fornstora dagar även om nu skeppen inte längre går med spannmål från USA till Sovjetunionen utan nålpengar att handla krimskrams för går från Kina till USA.
Tråkigt nog visade det sig att Mitt Romney ska ha tjänat pengar på att sälja verktyg för att motverka demokratiseringen i Kina och av en president-kandidat tycker jag att man kan förvänta att de privat har etiska-riktlinjer för vad man investerar i och klarar att organisera att dessa bibehålls. Det är ju trots allt vad de skulle bli ytterst ansvariga för som President för enormt mycket större organisationer.
För mig tycks det därför att det är alldeles för tidigt att säga att den ena är bättre än den andra. Vad vi kan hoppas på vore att President Obamas uttalande om att regimen i Syrien ska falla inte bara är tro på att han ska övertala Ryssland och Kina om ändrat synsätt utan också bär stolthet över USA:s roll i världen utan gömd rädsla för att diktaturer som Iran och Kina ska vara elaka tillbaka mot USA kanske genom att låna ut mindre pengar, höja bensinpriset en aning eller exportera hemelektronik lite dyrare.
Frågan hoppas jag verkligen väcker upp EU:s större länder. Bara en aning framåt i tiden finns mycket värre problemen än den ekonomiska turbulens bl.a. tyskt och franskt överlånande till Grekland och Spanien m.fl. länder utan kreditkontroller orsakat har lett till. Det är dags nu att EU skapar förutsättning att agera i utrikespolitik. Alternativet är att varenda aktör i mellanöstern till stora diktaturer som Kina respektive halv-demokratier som Ryssland gör det åt oss. Åtminstone måste man kunna agera även väpnat i närmiljön och våga göra det utan att hålla USA eller Ryssland i handen.
Vad världen behöver är Friheten som leder folket likt Eugène Delacroix målning...
Och att Storbrittanien kommer ihåg att den moraliska styrka där man med viljestyrka stod när andra föll och som var vad som vann Andra Världskriget var Englands.
