Och oläst (självklart) frågar jag mig varför jag skulle läsa den? Och vad det säger om någon new provider som skapar nyheter av vad aktörer säger vilka vi har så stor anledning som här att vara misstänksamma kring klarar att hålla resp. verksamhet separerad. D.v.s. vill vi läsa Blooomberg göra nyheter byggda på analyser som tryckts ut av aktörer där idag föga anledning finns till att lita på dem. Det vore bättre än vad anledning finns till att tro att situationen om än dålig är bättre än att man gör analyser som PR-projekt för att skapa värden för egen investerings-nytta.
Är egentligen inte att man kringgår begränsningar i sig. Utan att man kringgår själva möjligheterna för staten (här USA) att skapa en korrekt bild av verkligheten.
Hur om alls begränsningar för vad företag, personer o.s.v. ska göra en fråga. Men den frågan kan ej bedömas riktigt om man försöker manipulera världsbilden.
När världsbilden staten och politiska organ har att tillgå är defekt är varje annan politisk polaritet en icke-fråga. Åtgärd kan lika gärna enligt en världsbild - politisk polaritet eller annat - verka positivt som negativt medan målet lika gärna är negativt som positivt.
Jag känner nu väl till Bloombergs affärer såväl inom leverans av snabba marknads-nyheter som nyheter. Och det är knappast den aktör - även om man heller inte riktigt har de förtroende utmaningar allt med Goldman i namnet har - jag har riktigt självklart förtroende för som default. Associativ kostnad för aktörer inhandlande reklam är också tänkbar (men heller inte trolig på nivå där det självklart ska tas som kostnad bara att dra ifrån varumärke som köper annonser: men samtidigt i dagens media-värld varför handla om alls tveksamt?)
Känslan är att Bloomberg redan balanaerat lite för riskabelt flera år nu och man kanske bäst håller sig borta det. Och när det kommer till Goldman kan man knappast vara på en vettig nivå eller ärlig om alls refererar eller värre gör nyheter av efter vad som upparbetat är känt idag.
"That’s right: two of the ballistic missiles reportedly showcased at the parade last week are believed to have been designed for the purposes of destroying an American aircraft carrier and targeting U.S. military bases on Guam."
Därmed inte sagt att Kina (tvärt snarare) inte sedan årtioenden har ballistiska missiler med pay-load i form av kärnvapen. Men jag antar för att inte komma fel här att jag framöver någon dag får ta och de-komprimera upp mina Kina-samples rörande militär-forskning och titta efter (ska vi göra så kanske? Eller finns ev. tekniska risker runt att publicera de om några som rör kärnvapen? jag har verkligen utanför att ta ut statistiska samband i princip inte läst fler än 5 - 6 av kanske 50 - 200 000 cirka - värde som jag ser just här är mest att irritera diktaturen relaterat att jag nyligen upplevde mig irriterad själv i kontext av mitt bredband: annars bryr mig jag inte så himla mycket utan kan vänta tills nästa gång de irriterar mig lika gärna. [Korrigering: Jag läste minst ett av de fåtal som rörde just atombomber även om jag minns föga i övrigt om det. Dessutom läst i föga potent översättningsfunktion - självskriven - avsedd för ett helt annat syfte än att kunna läsa översättningen löpande.] Kan det vara mer irriterande om en månad kansk? Svåra frågor som allt rörande konsekvens av ens bredbands-påverkande-handlande allmänt antar jag. I morgon planerar jag förövrigt starta upp sampling igen: Fungerar det ok den här gånger lär jag knappast särskilt beröra det här igen tillskillnad från nu här och i tidigare inlägg. Om ej i mening av att man saboterar mitt fria i en demokrati bredband ser jag väl allt jag tog 2010 eller 2011 runt militärforskning som publicerings-bart för att uttrycka en kostnad tillbaka oavsett hur smärtsamt jag allmänt upplever det att dela saker. Nå något antar jag att jag måste uttrycka rörande balansering för tidigare problem när jag började göra samplingen rörande censur-termerna och informatiossläckaget: Föreslå gärna ett område själva och helst med termer som typiskt förekommer i titlarna i kinesiska tecken. Eller så stör man aldrig någonsin igen - aldrig inte en djävla gång - når jag samplar och hoppas att jag glömmer det hela.)
Jag är sedan allmänt ganska skeptisk till att särskilt mycket relaterat refererat marscherande hade något med USA att göra. Kina har lärt sig andra språk som fungerar bättre med USA.
Mer att marscherandet var ett plagiat av Hong Kongs marscherande. Men riktat i huvudsak fastlands-folken.
Föga om något (jag känner till ingenting) var acceptabelt i Sydsudan medan inbördeskriget mer formellt ännu pågick. Föga om något (troligen ingenting) var acceptabelt i hur resp. sida hantera fredsförhandlingar (i mening mycket av att supa och hora - i konkret mening snarare än mer bildligt - och desto mindre av att förhandla). Detta om än inte värre än allt i mening ett samlat fram till nu är likväl värre än allt supande och horande under fredsförhandlingarna om korrekt att sådant här okynnes smyg-diktatur fortsätter trots som jag begripit det ett fredsavtal:
Jag finner ovan som rapporterat 100% oacceptabelt och vad om det hela ska hjälpas till ett fungerande statsskick som kan utnyttja vad en del (inkl. jag) tror har bland världens största oljereserver (jag spekulerar mycket mer än för Sydsudan att Somalia såväl som länderna som följer floden in i Kongo inkl. Kongo kan sitta på ännu större oljeresever men självklart särskilt för Kongo dyrare att realisera värdet av) fodrar att man gör verklighet av hur fel det är.
Att tydliggöra hur oacceptabelt förtryck av free speach är bör ej vara svårt. Det är symptomatiskt typiskt - och vi ska i allt troligt betvivla att Sydsudan är ett undantag - i co-occurrance med korruption. D.v.s. att skära access till bankkkonton för diverse korrupta personer i ledning tror jag är ytterst funktionellt.
Jag håller det personligt som en mycket viktigare fråga att omvärlden prioriterar att Sydsudan har fungerande egna media som ej förtrycks än frågor relaterade crime against humanity under senaste inbördeskrigs-perioden. Det ena bygger in i framtiden till något bättre. Det andra går bak i tiden. Jag säger ej att inte båda är viktigare utan snarare att man kanske kan vänta upp till fem till tio år på det senare under förutsättning att man utnyttjar sanktionsliknande åtgärder ex. för ledande personer för att se till att åtgärder som verkar för en ny sundare normalitet ersätter de sanktionsliknande åtgärder som annars redan då kommer fordras om man i bästa av världar ska få de antagligen upp till tusentals som varit del av beslut när atrocities sista åren återigen gjordes nya (vi ska korrekt se ett land som ytterst defekt om tvingas formalisera som jag runt "gjordes nya").
Men därmed inte självklart på samma sätt prioritera ned utredning och allt besläktat rörande nya atrocities utan tvärtom se det som liggande i samma fråga som free speach för media. D.v.s. varje gång för varje defekt i och relaterat det frysta bankkonton i hundra tal för personer som håller makt oavsett om det kan göras direkt bevias att de just för en incident har ansvar.
De hade kunnat förtjänat något "bättre" men var tycks det ännu inte människa nog för att klara av det (och givet det är vad jag "föreslår" bättre för dom alla).
Syrien är inte "bara" realiserade risker för egen befolkning, närliggande länder, och västerländer värre än Libyen utan värre än allt pågående. Jag står förvånand inför:
(Det gick ej att kopiera titeln enkel så jag skrev en titel från upplevelse och minne.)
Kan inte EU börja slå vad med Ryssland kring sådant här i mening av kostnad för realiserade risker? Så kan vi börja tjäna pengar på de pengar som passeras till vad som på anmärkningsvärd kort tid växt till världens största flyktingläger (efter hur många år tioenden som nummer ett för numera nummer två?) såväl som allt annat runt Syrien.
Det defekta tänket hos Ryssland här ännu en gång visat är att de inte inser att de inte ska sunka ner Västeuropa eller Nordamerika med sin pseudo-demokrati. Förenklat: Stick inte upp eller så åker ni förr eller senare på en smäll.
Inte otroligt besparande världen från onödig konflikt genom att tala tydligt.
"Democratic presidential front-runner Hillary Clinton vowed on Wednesday not to shrink from military action against Iran if it tries to obtain atomic weapons and threatened to impose penalties on Tehran for even for small violations of its nuclear deal with world power"
Just värdet av att förenkla frågan för alla minskande risk genom att utnyttja vårt språk kan kanske är en intressant sida även inrikespolitiskt. Kraft är lite spekulativt tilltalande för många väljare som i andra frågor ser en kvinnlig ledare som ett viktigt steg. Även att visa att man inte just för dessa politiska frågor potentiellt skulle visa sig prestera sämre p.g.g.a kön. Samtidigt vill inte många bland kvinnorna lika litet som männen i USA hamna i onödig konflikt realiserad i det fysiska rummet (soldater på marken som dör, höga kostnader, och ständig påminnelse om en riskal värld).
Och det har den sorts tydlighet President Obama ofta har svårt att upplevas med vilket tänker jag kanske gjort hela Iran frågan en aning mer debatterad av de valda från efterfrågan hos media-konsumenterna än annars. Obama kommer dock med andra värden i språk ex. att jag upplever att han ibland kräver lite mer som hör eller läser än kanske annars varit normalnivå. Vill betrakta ex. denna fråga från hans ord direkt möter vi kanske något mer komplexitet än alltid annars är fallet (inte alltid särskilt mycket men en del).
Det är för mig inte ett otroligt alternativ värld idag att Mellanöstern varit tämligen lugn och på goda steg till en sundare värld om man helt enkelt orkat att vara tydlig och hantera risker och problem tidigt utan att ha någon magisk tilltro till vad Ryssland tycker och tänker i FN. Nu är det dyrare för alla. Krigarens ansikte tydliggör viktiga gränsvärden så man inte onöndigt knuffar dem helt fel för att sedan slutligen ändå trots små-accepterande av det hamnar i kostsam konflikt över det.
I stålar, människoliv och i förstörda befintliga investeringar man byggt upp i form av husm vägar, vatten-försörjning, elnät och allt annat tänkbart alls jämförbart medan regionen är i allmän commotion. Själva tyngden i det är jag helt ställd över fortfarande passerar fullständigt förbi aktörer likt senast Turkiet som helt i onödan ger sig in i konflikt i en miljö där vad som helst av den naturen kan komma av sig själv positivt eller negativt. Men vi vet ju att små mycket av den nuvarande politiska makten hanterar nära loyalitet via svarta pengar medan intelligens såväl som kunskaps många gånger har förvånat från viss förvirring om vilket nära grannland som heter vad förväxlande tror Quatar med en granne till det landet i samtal med en representant för den rörande var på kartan man skulle landa med flygplanet. Enligt indirekt-indirekt berättelse. Jag tror på det: Det är den vanliga nivån hos Turkiest politiska styrelse sedan ett par år.
När ritualiserad har just något av sportens natur. En väg för kvinnan och mannen att besegra varandra effektivare i mening av större värde per penning-kostnad (vilket vi självklart också ska se att vapen och försvars-strukturer bär i sig just när et ttydligt språk förklarande deras syfte finns).
Krigsdansen i filmklippet är ju också del av temat Clint Eastwood använde i den filmatiserade skildringen av frihetshjälten Mandela. En riktigt bra film (men ev. avviker jag kanske något i smak från mätningar av kritik Wikipedia presenterar som när jag nyligen upplevde Seventh Son (Wikipedia) som en av de bästa filmer jag sett sista året).
Nyligen kanske omedvetet hanterande risken att upplevas som mindre i orden utan lite praktisk förmåga att omsätta energi i rummet inhandlade jag i Spanien ett projektill-vapen för 3.4 euro. Jag är inte förvånad över den flexilitet varor uppenbart riktade till barn (såväl som ungdomar och vuxna) har i turistorter. Tjusigt fångande något av nutiden i färg och form dessutom vackert kompletterande min befintliga äldre spanka värja på väggen. Och där värjan säkert brister tränger rätt projektil från detta lätt in en halv centimeter i trä från ett par meter. Sådan är världen: När andra världen faller samman finns var en vi vänder oss riktigt otäcka vapen att ta upp. Men i en lugnare mer civiliserad tid är det ej vad vi ser värde eller ens märker som potentiella vapen.
Dessbättre är nu barn så förstärkt intresserade av vad som gör saker i rummet så risken för att man adderar på andra risker genom att koka samman gift att lägga på projektilerna man redan risker skallfraktur med är nog ej vad överdrivet ska oroa sig för. Numera i alla fall: När jag var barn försökte vi göra kärnvapen med tvättmaskinens centrifug. Det misslyckades såklart men det lärde oss också att kunna kompromissa (med ett kemiskt stridssmedel) samtidigt som vi lärde oss massor om kemi. Och vi passerade helt under FN;s radar när vi efter att ha tröttnat på det hela sålde iväg vad som var kvar till ett afrikanskt land under krig med en granne. Det var min generation när vi var tio år och kanske var det större höjd på oss? Vad för värld dagens barn kommer forma vågar jag inte sia om: Ingenting lika bra dock.
Så blir det kanske om kontroll-funktionerna i vårt gemensamma samhälle faller samman: Läser du inte motiverat när jag bloggar kommer jag förbi och skjuter sönder din fönsterruta med en slangbåge. Lite av det dagliga livet i diktaturerna ex. Nordkorea och Kina såväl som länder likt Syrien som falerar. Och nästa dag tackar du för att jag brydde mig att tala tydligt med slangbågen i nationell teve.
