Perception tid: Komplexitet och kontext

Likt Do - Describe från forskning under första halvan av 1900-talet utnyttjar vi här "vetskap" från äldre studier men annorlunda vad som utmärkt överlevt hela vägen till färsk refereslitteratur och är väsentligt bekräftat i andra studier.

Jag utgår endast från vad refererat bland mina referensböcker inom psykologi och söker hålla det som uttryckt och refererat i Sensation and Perception (Schiffman) för att slippa referera studierna eller bedöma dem.

Kemisk "down": Kortare tidsupplevelse

Välkänt är att centralstimulerande droger förlänger tidsupplevelse medan lugnande och sömngivande droger förkortar upplevd tid. Båda i mening av hur vi skattar längden på en absolut tidsmängd.

Detta ligger med andra ord nära (men egentligen inte direkt motsvarande) hur jag ser på tid som intensitet per diskret samplingspunkt när nyheter m.m. tas in för automatiserad analys. Snarare än att direkt motsvara detta gäller att mängden neuroner som naturligt involveras i varje konvergens kan vara större och föreligger inlärning mot en annan basnivå bör det utan någon tvekan alls inverka tydligt på hur vi upplever tid i sig jämförbart med hur mycket eller hur lite vi gör när kraftigt avvikande från normalt för oss påverkar hur vi upplever tid.

Lustgas

Lämnande pentobarbital m.fl. droger där det är dokumenterat noterar vi det istället särskilt för lustgas. Lustgas verkar ytterst neuron-nära på själva mekanismerna för inlärning och just genom att inverka så pass lokalt och samtidigt för alla med föga diskriminering över typer saknas påverkan sammanhang oavsett om vi ser det som tid eller pågående.

Det är tror jag heller inte korrekt att se lustgas som motsvarande ex. pentobarbital reducerande aktivitet utan korrektare tror snarare är att se det som att göra just kontext meningslöst försvinnande.

Utan kanske kan rent av faktisk aktivitet ses som konstant under lustgas medan komplexiteten per konvergens går mot noll samtidigt som sammanhanget meningsfullt för varje konvergens går mot minsta tänkbara enhet.

Ej egentligen att vår upplevelse av tid givet samma information självklart förändras utan att det bl.a. inte finns någon passerad tid att jämföra pågående representation med. Via NMDA (kemiskt lika enklare kväve-syre-föreningar) indikerad inlärning men där relationer tid, sammanhang samma tid eller magnitud saknas innebärande att ingenting betyder något men p.s.s. ej heller påverkar framåt i tiden vad vi kan lära av det (och därför att lustgas hör till det säkrare vid mindre ingrepp åtminstone från aspekt av beroenderisk samt varför en del studier indikerar en möjlig snabb effekt mot depression: indikerad inlärning i vad feedback det gör i övrigt men ej problematisk irrationell mening i det utan just inlärning utan innehåll - om jag ej förstår NMDA fel).

Komplexitet

Vi hittar också studier refererade indikerande att visuell komplexitet såväl som komplexitet musik upp till en viss gräns ökar mängden upplevd tid.

Familiarity

Och välkända välrepeterade upplevelser vi lärt väl hur vi gör upplever vi kortare förfluten tid för.

En komplexare värld

Ingenting noterat tid avviker egentligen vad tidigare diskuterat rörande reward discounting men det understryker en praktisk utmaning jag ej brydde mig om att beröra: Hur vi hanterar att symbolen vid resp. diskret tidpunkt ej förekommer ensam i resp. sammanhang utan tillsammans med andra symboler.

Samtidigt kan man argumentera att svaret delvis i alla fall är indikerat av de algoritmer för användning av princip diskuterade. D.v.s. vi har för ett sammanhang en verkande komplexitet där denna möjligen behöver skattas för varje symbol avseende dess perspektiv till övriga för att få komplexitet verkande just för denna symbol (via similarity i min värld). Och komplexiteten ger oss modifikation av intensiteten under antagande om ett fast antal personer som processat sammanhanget (utan detta antagande gäller att hög komplexitet kan motsvara ej högre modifierad intensitet total utan istället mindre därför att färre processar det hela då det tycks tråkigt eller komplext men för jämföra entiteter publicerande kan man nog strunta i det ex. för nyhetstidningar separerande forskningsartiklar).

I den mening gör vi nu samma sak som indikerades i Log-dynamik i hjärnans nätverk: Fördelning, interferens och inlärning och hämtar därefter upp den modifierade intensiteten. Innebärande bl.a. att de symboler mer central för mening och betydelse i sammanhanget ger oss högre modifierade intensitet än initialt från start under antagande att vi i slutet ej accepterar att vi introducerat symboler existerande som ej från början var givna.

Praktiskt kan man göra en del varianter jag ev. kommer avstå ifrån. Vi kan ex. normalisera distans mellan två symboler mot hur troliga två symboler är att förekomma tillsammans. Ett generellt värde av de similarity operatorer jag infört är att kunna ta ut sannolikhet för samförekomst mellan godtyckliga symboler utan att faktiskt ha det för samtliga tänkbara relationer (givetvis inte perfekt men heller inte direkt dåligt). Det i sig gör samtidigt att jag är ganska försiktig med hur jag använder data för samtidig förekomst i övrigt.

Vidare för effektivitet kan man reflektera om det kanske vid processanda nyheter räcker att betrakta resp. symbol samlat för en dag och där hantera relationer upparbetade över samtliga nyheter eller om man mindre effektivt i beräkning vinner tillräckligt mycket på att göra skattningarna för varje nyhet som processas. Mitt svar på det ännu i alla fall är att default är det mer effektiva medan övriga möjligheter sorterar tillsammans med annat dyrare likt natural language processing man gör efter mänskligt beslut (men därmed inte sagt att jag värderat det potentiella värdet vs kostnaden perfekt här ännu).

Do - Describe från forskning under första halvan av 1900-talet

I domän av att söka praktiskt fungerande algoritmer för textanalys fångande både praktiskt fungerande i hastighet och exakthet såväl som människans natur är en tror jag ofta mindre vanlig egenskap av och till uppträdande där man kan vinna inom särskilt flera delområden på att betrakta äldre forskning.

En (men inte ända) orsak är att i vissa delområden har man längre bak i tiden - ibland praktiskt styrande konkret för vilka projekt och idéer som orkar vidare styrande åtminstone fram till och med 1980-talet - haft bra idéer som utgångspunkt men ej dataresurser för att verifiera dem praktiskt. Faktiskt gäller att en hel del vi sett publicerat sista tre åren rörande vissa områden inom sociala media såväl som natural language processing och sociologi har utgångspunkter likartat vad som finns publicerat med början 1950-talet och till och med cirka 1970-talet men där det förr egentligen utanför en bra idé inte nådde till något givet att både data i tillräcklig mängd såväl som möjlighet till god hastighet analys på data som fanns saknades: Inget internet med människoflockar som självorganiserat uttrycker sin sociala dynamik förenklat och heller inga datorer att analysera sådant data med.

Ett till område där något av samma fenomen finns är data- och statistiskanalys av språk. Chomsky's koncept lugnande ned övriga angreppsvägar för språkförståelse och det gör att man utanför större idéer som jag tror normalt överlevt uppvaknande efter att den i allt praktiskt (givet dagens datorer) mycket kraftfullare statistiska utgångspunkten till språkföreståelse vaknade upp under 1980- och 1990-talet - också kan hitta enstaka tämligen intressanta studier noterande ett fenomen man i modernare referenslitteratur ej hittar. Bortglömt men intressant.

Jag känner ett fåtal sådana berörande delvis kan man argumentera vad diskuterat i Log-dynamik i hjärnans nätverk: Fördelning, interferens och inlärning och föregående inlägg jag skrev när jag refreshade upp ett viktigt delområde för mig inför att det ska gå in i interaktion med nya versionen ganska snart med ev. nödvändiga eller önskvärda uppdateringar i subsystemet.

Föga förvånande är det i en av de sista referensböckerna kraftigt kulturnära den databaserade och statistiska metoden som gjordes i bleeding edge position innan Chomsky-kulturen började gjorde området sämre prioritera. Och trots från 1969 faktiskt delvis diskuterande just hur man gör databaserad textanalys (inkl. skisser på hålkort) och refererande inte sämre kunskapssystem än jag noterade att Jurafsky författare till en mycket modernare referensbok (min favorit) inom statistiska metoder (Speech and Language Processing) använt det nyligen i en publicerad studie (delvis utgår jag från i brist på bättre då jag själv för samma område Jurafsky använde det förvisso utnyttjade ramverket som en av flera utgångspunkter men heller inte menar ens med flera riktigt håller hela vägen utan en försvarlig manuell kvalitetskontroll av fler än ett tusentals ord).

Boken är givetvis Content Analysis for the Social Sciences and Humanities. Letande efter sidan med refererade studier hamnade jag förövrigt på en metod som jag delvis såg som intressant för praktiskt värde och som jag nu senare efter att också sett över samma område i modernare studier och referensböcker inom lingivistik vet har tagits upp igen (delvis tror jag oberoende eftersom Osgood är mindre känd inom lingivstiken) i området av att bygga upp common sense från vetskap man extraherar ur text. Jag föredrar fortfarande hur Osgood formulerade det som indirekt uttryckt av Holst:

"An 'atomic' approach to coding for intensity, 'evaluativ assertion analysis', was developed by Osgood, Saporta, and Nunnally (1956, Osgood, 1959). The initial step is to translate all sentences into one of two common thematic structures:

1. Attitude object / verbal connector / common meaning term.
2. Attitude object₁ / verbal connector / attitude object₂

For example, the sentence 'An aggressive Soviet Union threatens the United States," is translated to read:

The Soviet Union / is / aggressive.
The Soviet Union / threatens / United States."

Intressant med systemet ovan jämfört med mycket jag sett i senare system för textanalys för att ta ut common sense nära enkla korta fakta av typen a is b är att man här inser åtminstone indirekt samma egenskap verb i allmänhet (både tror jag engelskan och bredare alla språk med eller utan specifikt avseende verb) att vi har ett tillståndsberoende såväl som vad som faktiskt sker förändrande eller pågående. I ex. ovan finns en implicit natur eller tillstånd antaget som givet för entitet Soviet Union där första meningen separerar ut något av hur handlandet endast bedömt från threatens bedömt från underförstått av verbet bör verka upparbetande mot detta bedömda totala tillstånd.

Type-token ratio

Vi minns från Subadditive reward discounting särskilt referensen till divergent tänkande. D.v.s. att konvergens ej sker på samma nivå som vid ett lugnare mindre ångest-drivet tillståndet utan i större mängd expanderar ut till mindre troliga lösningar existerande samtidigt med de troligaste vi ändå slutligen (om ej i psykos åtminstone) konvergerar till men där konvergensen givet fler starkare såväl som svagare lösningar samtidiga konvergerar med mer brus.

Boken refererar relevant detta en för tiden inte ovanligt så liten studie att man knappt vet om man alls kan bedömda något av den (åtminstone när nu mindre efterföljande finns). 12 patienter med schizofreni resp. 12 antaget friska studienter slattade man type-token ratio för med lägre värde för de med schizofreni.

D.v.s. tänker vi oss nu att vi modulerar intensitet bl.a. av brus i något steg. Jämför som välkända lösningar för att ta diskriminanter för att översätta språk i ljud till språk i text där avstånd från förväntat medelvärde dividerat variansen är kärnan i flera algoritmer och lösningar som är ytterst funktionella (ett exempel Mahalanobis distance). Kan vi tänka oss att vi omvänt till ett potentiellt värde i kreativt divergent tänkande när meningsfulla nya lösningar kan upptäckas en kostnad när det mer allmänt irrationellt pågår:

• Expansion sker till tänkbart fler typer för samma indata.
• Detta motsvarar kreativt tänkande.
• När det mer allmänt sker kommer samma typer från annars kreativt tänkande tendera att dyka upp i allt fler lokala samman irrationellt.
• Variansen för sammanhang resp. typ förekommer ökar ständigt så länge de abnorm association i bred alltid fortgår.

Och fenomen jag upplever mig sett i text utskrivna av schizofrena från andra studier där underliga associationer hoppar irrationellt från lokalt meningsfullt till något annat men ändå med konvergens påverkan från övergripande kontext ej rationellt faktiska för sammanhanget sker.

Det vill säga även om jag tror att resultaten från studien kan stämma tror jag att beroende på hur man mäter, i vilka sammanhang och hur man avgränsar fönster på enheter för text att man också kan få resultat som visar på att type-token ratio istället är högre än normalt:

• Motsvarande associerande från ett litet kontext som indata kan det bli större.
• Beskrivande samma dagliga fenomen dagligen kan det bli mindre därför övergripande kontext ej rationellt del av vad som beskrivs ändå kommer in påverkande beskrivning (samt också tror jag del av den kognitiva kostnaden brus allmänt innebär reducerande allmän förmåga).
¨

Mer brus allmänt gör att fler ord krävs för att säga samma sak.

DO - DESCRIBE

Citatet med evaluativ assertion analysis såväl en studie liknande den refererad för type-token ratio fångar något av mening jag lägger i DO och DESCRIBE. I denna studie - också farligt liten - såg man att schizofrena använde färre adjektiv per verb jämfört med antaget friska.

Utgår vi från den förenklade förklaring jag försökte ge till fenomenet rörande type-token ratio kan vi se DESCRIBE för ett realiserat DO i mening av konvergens som det allmänna tillstånd denna konvergens sker från. D.v.s. vad som vid schizofeni kan tänkas inkludera mycket mer aktiverat föregripande ökande mängden brus. Att söka beskriva ett DESCRIBE meningsfullt kanske också blir jämförbart svårare motsvarande den större komplexiteten från fler underliggande typer man hade kunnat konvergera till med viss sannolikhet resp. kostnaden helt enkelt från mer brus.

Har vi resonerar fel? Eller infört ett felaktigt antagande?

Idéen med likhet mellan divergent tänkande och schizofreni är gammal när jag sökt sätta funktionella algoritmer djupt ner användbara.

En alternativ förklaring som praktiskt som jag åtminstone förr resonerat är tror jag samma sak finns:

• Det är inte just divergent tänkande som sker vid schizofreni.
• Utan helt enkelt konvergens från mer brus regelmässigt.
• Diskriminerbarhet accepterar helt enkelt mer brus som påverkande.

I någon mening vad vi kanske kan se som att perceptionen uttrycker högre brus än vad kognitionen och förmåga att ex. i språkförståelse tolka ut typer från är inlärd för att förvänta.

Log-dynamik i hjärnans nätverk: Fördelning, interferens och inlärning

Excellent kompletterande Subadditive reward discounting och föregående den:

• The log-dynamic brain: how skewed distributions affect network operations, György Buzsáki & Kenji Mizuseki, Nature Reviews Neuroscience 15, 264–278 (2014) doi:10.1038/nrn3687

Emellertid den väg vi valde nära praktiskt tillämpning analys språk i populationer ger oss en ganska enkel förklaring just när vi tänker oss att vi i näten analys sker söker undvika kontinuerliga uttryck för att istället hålla sig till symboler i form av ngram:

• Antag indata en person med fyra symboler i form av ngram meningsfullt tillsammans.
• Aktivitet från dessa kommer expandera kraftigt i uttryckt intensitet om den direkt upplevda intensitet ej tydligt understiger inlärd nivå där vi bryr oss att titta på symbolerna.
• Därför utan sådan expansion är det bara dom fyra symbolerna. Ingenting av kontext just i situationen, personens humör än lite långsammare, inlärda samband för symbolerna o.s.v. är ju annars möjligt att få att påverka tolkningen.
• Också är ju känt att även i direkt ord närhet aktiveras olika associationer nära egentligen alla sense ett ord kan ha där ännu ej hanterande sense i tolkning från kontext.
• Samtidigt har vi ju konstaterat - och som vi tar som antagande här - att distans i aktivtet kommer med discounting. Och om vad som nu aktiveras ej är symbolerna själva igen eller i princip samma sak föreligger distans till dessa.
• Därmed under vidare antagande att ny inlärning - kanske rent av emergens - ej är fallet kommer dessa representationer för meningsfullhet ej få samma uttryck utan reduktion discounting som vi utgår från. Här från exemplet kontext m.m. kan vi förstå det från att vi behöver de första tydligare i representation för att orka bedöma övrigt från dessa. De är ju den indikerande meningen vi vill arbeta upp till meningsfullt när vi tänker runt aktiverande fler neuroner samtidigt som när vi kommit en bra bit ut från där vi börjar behöver vi närmare göra direkta jämförelser med symbolerna vi började med och de förändringar till dessa vi adderat ex. från vår vetskap.
• I nära relationer direkt mellan ord är sådant givetvis mycket enkelt. Mindre dynamik discounting gör det tydligare med mindre problem för praktiska algoritmer som för ngram-detektion (NJER). Men vi har ju i översättning - och förekommande ibland också för viss NER - motsvarande algoritmer i övrigt också utnyttjande kontextuell information som i motsvarande natural language processing befinner sig på ett större avstånd. Jag tror mig minnas att några tidiga algortimer IBM - brytande något av Chomsku's anti-dataanalys kultur - gör detta både för översättning resp. en variant för NER.
• D.v.s. också när vårt resultat ska vara ytterst konkret och tämligen enkelt även automatiserat att direkt verifiera om resultatet är vettigt (över text i alla fall snarare än enskilda sense eller lliknelser) som för NER och översättning är det delvis vad som kan addera värde. Men att den kortare distansen mellan tolkning bara utnyyttjande ord nära (upp till och med 5-gram ger mer värde men tre och fyra-gram räcker långt) så är detta värde relativt orden direkt ganska litet.
• Men om vi lika enkelt och effektivt önskar skatta discourse och polaritet - vad något handlar om - gärna slippande parsa varenda mening i grammatik och semantik behöver vi association och intensitet för ord och ngram bredare över större distans.
• Och vill vi som ett mycket tänkbart område där vi just har ett fåtal symboler styrande beslut direkt skatta hur benägen en tänkt typ-person är att klicka på en annonslänk eller en länk till en nyhet i pagination behöver vi görande antagande om att också ett fåtal koncept motsvarighet ett sammanhang begripligt (under antagande en rationell surfare letande information) för personeg.

Därmed genom att vi får decay / discounting med motsvarighet i den växande större distansen skapas the heavy tail. Fler områden kan få viss aktivitet längre ut men här är den mindre sannolikt alls särskilt hög.

Vidare genom att aktivitet tills distans och positionering är sådan att den ej orkar längre eller alt. att aktivitet släcks ut via GABA gäller ju åtminstone länge i steg att vi når fler neuroner framåt än vi tog emot aktivitet från. Varje igen avfyrande neuron kommer ju få en bredd decay följande sannolikhet. Därmed har vi just log normala samband - med olika dynamiker rörande förändringar långt nedan för varians i den kortare närheten. Det hela är så klart i formen inte helt olikt vad vi får för globalt totalt språk vi har för ett tillräckligt stort corpus där antalet typer som funktion av antalet token tenderar att ge oss samma kurva. Ju fler token desto större antal unika typer har vi troligare. Men ju mer språk vi redan har desto mindre troligt kommer nytt språk vi adderar till corpus redan analyserat ge oss en ny typ. D.v.s. vi får en svans när vi plottar dynamiken i förändringen eller hur mycket vi vinner på att analysera mer språk.

Och vi får närmare symbolerna om de i sig är ganska besläktade fler med också relativt hög intensitet genom att vi söker interferens och samband. En slutsats från interferens exemplet med annons kan ge är att det är annons-information trots att just information om det saknas.

Större distans är konceptuellt vad som har motsvarighet i att det ej befintligt är förväntat från inlärt. Och när vi befintligt lärt något noga från information vi aldrig själva konstaterat verkligt - och sedan år känt felaktigt - kan vi ändå ha lite svårt att släppa det om det i sig inte mer tydligt inverkar på oss att vi tänker lite felaktigt (rent av medvetna om det).

Inlärning är därför vad som i form ofta kommer ha en upparbetad kurva liknande något av det omvända från hur distansen expanderar ut. Inlärningen är ju vad vi här ser ofta kommer av att vi ser oväntad interferens mellan aktiverade symboler - och interferensen skapad genom att aktivitet över oväntad stor distnas ändå når fram (ex. därför att befintligt kontext hos oss från något vi läst från ett annorlunda kunskapsområde än normalt) visar på en möjlighet vi innan inte sett. Här får vi om under antagande att reduktion som funktion av distans ej har den icke-linjära dynamik eller andra beroenden inverkande (d.v.s. också lämnande allt rörande påverkande distanser till vad vi får interferensen med m.m.) kända inlärningskurvan där vi från inlärningsfaktornn kan skatta ut (ej perfekt men ofta heller inte dåligt) hur möjligheten att fatta rätt beslut vid resp. tidpunkt är fram till att vi lärt slut. Se ex. för bild av kurvan och ett exempel på en praktisk domän där vi ser denna nära domän av reward:

• Bitcoin: Myntslagningen följer inlärningskurvan för reinforced learning (2013-08-29)

Och så klart när bitcoin är brand coolt, känns trevligt kanske uttryckande för många en del andra världen rörande något hos internet och dom själva kring friare handel eller liknande är ju den bra efterfrågat. Annars när valutor är inarbetade mer stabila gäller ju välkänt att inflation kan föreligga. Om om en valuta oavsett pengar, värdepapper, tulpaner eller annat skattats upplevt för högt i värde tenderar normalisering att gå ibland också väldigt djupt och inte sällan under egentligen mer rationellt faktiskt värde. Viss respekt för risken att bitcoin kanske inte ens används om några år ska man ha inte investerande för mycket. Men jag om någon önskar självklart bitcoin all lycka och popularitet: Har jag förstått systemet rätt lämnas ju en trevlig log-discourse som är fint indata för analys och tycks när jag läste om det inte vad jag fått tag i tidigare från andra källor.

Vad är variansen? Interferens och information

Ytterst med den statistik vi kan mena att vi behöver här är att när man redan samplat det tillräckligt för att klara operationerna behöver man inte känna att någon annan trivialt utan att lägga ordentligt med tid klarar att göra det samma. Härligt gigantiska mängder språk i komplexitet tunga domäner (annars krävs än mer gigantisk samling för att få upp utgångspunkt för distanser längre ut) är att under antagande att vi behöver associationer inlärda mellan koncepten bl.a. för att klara att ta ut denna form av interferens föreligger genom antalet relationer och störleken expansion ett gigantiskt krav på statistik när vi motsvarande lämnar det lokala i 5-gram och vill titta ut mycket längre ut - rent av utanför nyheten och bak i tid för olika populationer.

Variansen är åtminstone inte vad vi säkert alltid sunt "bara" kan skatta för vad känd en symbol vi betraktar del av dessa system när vi söker interferens. Mycket ofta är vi i komplexiteter och kombinationer aktivitet sådana enkla skattningar ej går att få bara från inlärt. Sedan självklart kan isäkerhet fångas upp i hjärnan såväl i algoritmer. Men hur variansen ser ut övergripande för kurvan över hela expansionen kanske inte har något att göra med ev. ny inlärning. Där det ev. om variansen alls är det viktiga här är annat än något mer lokalt del av indikation (ev. tänker jag fel här faktiskt: det är svårt att resonera med grafer och man får gå över det några gånger vet jag av erfarenhet när man ska bättra på algoritmerna).

Jag kan eventuellt tänka mig att jag möjligen hade kunnat dela något av det men datat är för stort för att försöka ladda upp. År bara att få ner (om än med cirka totalt säg 10 månader intensivt samplande). Så jag nöjer mig i data att dela allt i datamängd mindre som nyligen refererat mina packs (se Spindlande Ericsson konkurrerande konkurrenter: Att indirekt indikera nätets "riktigare" kunskap och kultur istället för att upplevas död). Annars hade jag ev. kanske delat datat här. Jag om någon har föga av elitism och jag tror aldrig jag upplevt en lika prestigelös såväl som utanför sig själv engagerad i den större värld och den lilla människan. Vill den enkla mannen på gatan ha statistik kan jag se att det ev. är vad jag kanske skulle ge honom också i high value data ev. världens största samling av denna form av statistik (jag tror ej den är störst men jag vet ingenting känt som är större). Jag inser förövrigt att jag nog är juridiskt såväl som moraliskt hindrad här. Någon form av licensfil kring något jag nu minns som råkade samplas ner. Dessutom kanske privacy känslat data finns i det läckande ut i statistiken.Att bedöma någon av dessa risker är föga görligt för mig. Så just här känns det som jag tråkigt nog ej kommer dela datat.

I skam över att Uppsala Kommun i år hade reducerat gratis flaggorna på Nationaldagen i storlek såväl som kvalitet (dåligt papper med sugrörs-pinne besvärande liten till och med för alla annat än små barn och fullständigt olämpliga för en vuxen) påminner jag om Sverige-grafen jag längre tillbaka i slutet av "level I" sampling av just datat här (i ordningen samplingsprojekt cirka 15 - 17 när level I inleds - varande det näst sista).

Så vi avslutar med att minnas och se att jag om någon är generös med mitt data såväl som räckande ut en hjälpande hand till den svenska medborgaren protesterande detta fflagg-övergrepp. Är det så här Sveriges barn ska behöva växa upp? Svultna på sin historia, hembygden och utan den lugna trygghet i sin nationella identitet nödvändig för att minska risken för irrationella uttryck av främlingsgfientlighet och osund nationalism när de blir äldre? Är ingen mer vågat försvara vår gemensamma framtid? Ska den helt säljas ut till utlandet? Har ingen mer än stigit upp för att dela sin Sverige-graf tryggande barnen och Sveriges framtid? När ska denna girighet data såväl som småslantar för barenns Nationaldag sluta? Är Sverige-grafen Sverigens enda utbildning för våra kommande generationer i statistik om vad vi svenskar är? Så länge jag lever ska Sverige-grafen vara fortsatt svensk tillgänglig för Sveriges läraktiga och matematik-intresserade barn.

Subadditive reward discounting

Här bör vad beskrivet bäst se som utgångspunkt till några algoritmer att testa ut men tror jag oavsett detaljer hur vi normaliserar resp. discounting (det icke-linjära från resp. diskret tidpunkt för hur vi där värderar ner) förklarande hur jag tror vi får samma fenomen i symbolvärlden skattat från språk enligt , och som för bankränta m.m. där vår defekta men mänskliga discounting ökar ju fler diskreta tidpunkter vi introducerar i samma segment. Se ex. Subadditive versus hyperbolic discounting: A comparison of
choice and matching för allmänt reward discounting när icke-linjära tidssamband styrande hur stor faktor discounting som sker vid resp. tidpunkt visande tendens att öka med fler tidpunkter trots samma absoluta tid vi ex. skattar något relaterat pengar för.

En svaghet jag haft befintligt i algoritmer implementerade stabilt sedan länge har att göra med hur blanka diskreta samplingspunkter för en symbol hanteras. D.v.s. när vi ej överhuvudtaget märker den alls. Vad vi ser tror jag motsvarande subbadditiativ discounting för är just illustrerat i emlöaste algoritm i utgångspunkt till en mer anpassad lösning enligt samma koncept om fungerande som förväntat (d.v.s. läggande på det mer mång-dimensionella vi här och allmänt resonerande runt sådant här bäst undviker lösningar som tvingar oss att behöva tänka och resonera mång-dimensionellt rörande algoritmer och modeller: det är kognitivt krävande).

För första tidpunkt vi ser en symbol - tiden t - antar vi att vi ej sett symbolen på en längre tid. Innan påverkande dynamik finns från förra förekomsten. Vi har emellertid en inlärd centralitet för symbolen kanske etablerad av samplande stora delar seriöst språk från många år (kanske all publicerad forskning för ett antal år, alla produktbeskrivningar för de fem största webbutikerna i världen eller vad nu passande för området).

Vid första förekomst jämför vi uttryck där med inlärt. Detta ger oss en indikation om vad vi upplever som en discounting om vi ej kände till att vi faktiskt har värden resp. inlärning. Vi kan skatta ut faktor för det varierat och det har ingen betydelse här för resonemangen vilket system vi väljer men det har viss praktisk elegans att använda heaps law för att få discounting via zipf law även om den formen är något mindre vanlig rörande reward discounting.

Är intensitet vid den första tidpunkt större eller relevant nära denna inlärda centralitet säger vi att ingen discounting har skett, En implicit representation skapas motsvarande faktisk intensitet (säger vi här medan viss decay alltid bör göras och förväntas men tämligen låg här) som motsvarar representationen av symbolen fortgående till nästa diskreta tidpunkt. Denna representation är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna se att upplevt fortgående eller upparbetat kortare tid bakåt påverkar hur vi tolkar vad vi upplever just nu trots att denna dynamik välkänt kan avvika från över lägre tid inlärd preferens.

Vi går till nästa dag och noterar vad vi får för faktisk intensitet (vi antar nu här att vi faktiskt får ett mätvärde). Jämförelsen såväl som representationen av föregående är ytterst användbar för en mängd moment relaterade tolkning och förståelse även utan för prediktion eller sökande interferens och dolda samband över större avstånd. Men det ändå viktigt här är vår möjlighet att se förändring. Är intensitet för resp. dag ungefär den samma märker vi ändå skillnad om discountng kommer varit tillräckligt stor för att representationens skillnad mot den faktiska intensiteten för nya dagen är stor nog.

Vanligen om inte en särskild insats gör bibehåller vi ej serier av skattningar om komplext inkluderande många neuroner. Ska vi göra det behöver vi typiskt upprepa motsvarade den intensitet som konvergerar symboler en mängd gånger (ex. lärande en listan utan till). Här tänker vi oss endast ett tidsfönster bakåt och ev. andra behov annat minne är bättre hanterat att ändra tidsfönstret till antingen större eller mindre.

Till nästa diskreta tidpunkt beräknar vi nu en ny discounting men denna gång från vår representation jämfört med det faktiska värdet efterföljande dag. Här är tänkbart att praktisk algoritm kan komma att inkludera mer än detta men jag är tillräckligt trygg i att detta fungerar för att se det som det självklara att börja pröva ut för faktiskt data från. Det är kanske praktiskt kan man tycka tilltalande om istället bara användande centraliteten men det är också problematiskt att blanda in den för mycket i pågående nyhetshändelser eftersom dynamiken där är väldigt annorlunda definierande en egen värld vilket gör att en del del beräkningar krävs (inte helt gratis i beräkningskostnad åtminstone om man som jag gärna när ej för dyrt föredrar att skriva kod som jag är van från universitetet i aktuella större kurser att skriva matematiken d.v.s. av och till multiplikationer och divisioner man hade kunnat arbeta bort - det mesta relaterat språkanalys har jag ej det problemet för p.g.a. annan vana).

Discounting från sista kända sambandet bedömt den representation vi räknade fram (ev. vad vi kompletterar algoritm användande faktiskt värde om representation visar sig dyr mågndimensionell om den ska vara välfungerande men jag tror inte det ska behövas och att detta är förväntat korrektare för de viktigaste användningsområdena).

Saknar vi nu istället en tidpunkt där inget data finns har vi fortfarande en representation. Vi känner ej heller att vi riktigt glömmer denna om ej under något lämpligt tröskelvärde. Ny intensitet vi vill kunna uppleva skillnad för kan ju dyka upp sent samma dag eller på morgonen nästa. Praktiskt kan vi förstå att i kortare tid över några dagar kan intensitet symboler en nyhetshändelse vara samma sak i påverkan oavsett vilken dag de kommer för. Det är ej tillräckligt tillbaka för att vi ska börja om med dyrare kognitiv kostnad.

Men hur beräknar vi nu vår nästa discounting om vi trots att inget mätvärde ska bibehålla representationen? Ty är den bibehållen går den över en distans i tid och därmed kommer discounting ske om det ej är vd särskilt bibehållet (motsvarande här att vi antar ingen discounting men egentligen färre fall än det)?

Vi har som antaget endast två värden att jämföra. Aktivitet representation och den inlärda centraliteten. Tidigaer faktiskt mätvärde eller representation innan är tappat i exakthet av vad vi egentligen upplevde. Vi har detta mer samlade rest-spår av det.

Vi beräknar därför discounting från representationen med centraliteten. Detta innebär att aktivitet representationen över tomma diskreta samplingspunkter snabbt kommer reduceras i aktivitet. Discounting kommer alltid vara fallet (när vi gör den korrektare hanteringen ej antagande noll discounting om första mätta aktivitet var större än centrlaiteten).

I nästa tidpunkt har vi inte fler möjligheter. Vi kan fortfarande endast jämföra samma sak. Därmed hökar nu discounting eftersom centraliteten är samma medan nu aktuell representation minskat i aktivitet.

För varje tidpunkt där vi behöver ha representationen uttryckt görande jämförelse av den där faktiskt data saknas kommer växande discounting ske. Faktorn uttryckande discounting ökar.

Divergent tänkande

Innan vi kort tydliggör hur ovan motsvarar subadditive discounting är det meningsfullt att försöka se vad dom diskreta tidpunkterna motsvarar biologiskt. Det kan förvissa vara tidpunkter vi skattar framåt i tiden motsvarande som när reward discounting mäts eller för den delen när reward prediction mäts.

Men vi kan också inse att underliggande handlar det inte just om ett ensamt koncept utan en kombination av en mängd neuroner fångande olika perspektiv, emotionella preferenser m.m. varierande över tiden. Itgår vi från dimensioner jag maximalt i beräkningsdyraste tänkbara fall hanterar finns just nu cirka 50 -80 egebndimensioner (om jag minns rätt: ett större antal och de flesta är ej stabilt utvecklade utan mer experimentiella men tror jag nära nog alla motsvarande verkliga perspektiv vi kan ta som människor). Vidare för ett koncept finns i Blue light en mängd motsvarande inlärda relationer. Sällan färre än förra versionen cirka 70 st (nu antagligen fler i genomsnitt - ev. många fler) och upp till tio tusentals för tugna koncept likt länder inverkande och inverkat av mycket. Skattar vi ut antal kombinationer vi får per symbol förenlade allt till existerande eller inte och tagande cirka 50 relationer per koncept får vi 100 000 000 * ( 50 egendimensioenr) per koncept. Jag tror det är minsta tänkbara komplexitet vi har i dom biologiska nätet per koncept.

Att acceptera flera diskreta tidpunkter där är att ta på sig en värre tanke-uppgift. Att behöva tänka ex. längre in i framtiden över fler tidpunkter där ett värde behöver tas ut vi kognitivt förstår och ex. kan uttrycka i tal med siffror. Mer diskret pågående aktivitet mindre kostsam behöver kovnergeras till en förståelse kommande med i sig en kostnad En del av den dynamiken är att vi behöver normalisera till något allmänt begripligt vilket ger vår discounting mot centraliteten. .

En till domän likartat som vi antagit i föregående inlägg är när vi istället går längre ut vid ungefär samma tidpunkt men nu med större distans ut till fler neuroner runt omkring. Är riskfaktorer indikerande dolda problem kan vi ta på oss en större kostnad evaluerande data för att upptäcka problem. Aktivitet divergerar från representationen vi initialt har där vi når fler neuroner men med mindre aktivitet också där discounting fktorer finns (ungefär jämförbara men även i enklaste modell som här inkluderande ett par moment till vi ej behöver diskutera här).

Medan vii som ibland kallas lateralt tänkande och som jag gärna vill anta motsvarar multi-modular inlärning kombinerande skilda perceptioner, kunskapsodmäner m.m. på större distans via hierarkiskt mer överskridande neuroner och delar i hjärnan istället snarare är vad vi söker en interferens för från ex. divergent tänkande lokaliserat men vi ett något väsenskillt medium bättre anpassat över hjärnans större distanser (det är populärt bland forskare kognition att se sådant som uttryckt via elektriska vågformationer) men det är knappast viktigt här. Detta är samma fenomen jag förr diskuterat från vad jag kallat stegen tolkande en dröm där drömmen tycktes experimentera med komponenter från väldigt olika domäner i verkligheten för att se om något användbart kunde identifieras (klättrande upp på en stege på en järnvägsstation som endast går upp till strömkablarna men där istället för drömmen inkluderande andra egenskaper relaterade stegar inkl. plan ovanför). S.v.s. sökande interferens över väldigt stora distanser i hjärnan från något i detaljer besläktat: lokala konvergenser.

I divergent tänkande tror jag att vi har nära nog samma dynamik som för diskreta tidpunkter: Discounting från ganska effektiva snabba funktioner. Emellertid för lateralt tänkande är avståndet vi ej uttrycker mellan konvergenser för motsvarande diskreta tidpunkter mycket stort. Mellan mer lokaliserade delar av hjärnan till andra sådana delar. Ex. delar i frontala cortex kombinerande information från olika domäner i perceptionen med kunskap och pågående resonerande.
/p>

Vi kan menar jag jämföra detta med vad vi för en nyhet eller mer sammanfattad vetskap om en symbol för en dag med att vi här flera symboler denna konvergerar till i DP. Vi förstår DO här enklast från exempel likt Wikipedias preferens att namnge sina uppslagssdior. Vad det hela tolkas handla om övergripande (inte alltid lika enkelt som för Wikipedia eller så gemensamt hela innehållet men samma prrincip). Här kan ju flera koncept konkurrera samtidigt som de samverkar. De kan ligga nära varandra d.v.s. föga lateralt tänkande nödvändigt (ex. namn på film (film) ) men kan även ha stor distans långt utanför vad vi är vana att förvänta flör ämnesområdena. Det kan var any inlärning alla människor elller helt enkelt att det är nytt för oss. Det är när distanserna är större ökad komplexitet och kognitiv kostnad. men vi har egentligen bara en uppenbar representation för resp. koncept.

Vill vi ändå försöka återanvända konceptet med diskreta tidpunkter discounting görs för kan vi tänka oss att dessa nu motsvaras av del-konvergenser på väg till tolkning och förståelse av vad symbolerna DO tillsammans betyder för oss. I all ärlighet gillar jag inte det tänket även om det knappast är ovanligt eller ens sämre skulle motsvara ett bra sett att tänka sig vad hjärnan gör här. Men det ställer en hel del krav på att rätt tolka ut relativa förhållande mellan symbolerna vilka kan fodra rent av att vi behöver göra natural language processing brödtexten allmänt.

Istället är lösningar jag för nära liggaoområden i algoritmer använt kombinationer av några mått skattande signal-to-noise där distanserna med samtidiga symboler kan uttrycka noise. Vidare mått relaterade enklare skattningar av "total" distans - ungefär som "Facebook kopplingar" med resp. symbol i mitten uttryckande distans till resp. i övrigt från dess perspektiv (d.v.s. motsvarande hur lokaliserade dess dendrit-träd är mot dessa).

Alla befintliga lösningar är förväntat nödvändiga här därför att datavärlden i vad samplat kan vareira där man behöver räkna lite olika. Men hur vi egentligen vill göra det här i alla fall när vi redan diskuterat Heaps law och Zipf law är att istället söka skatta totalt antal typer vvi konvergerar aktiviteten konkurrerande samtidiga symboler (vad vi ser som token). Där vi menar att det här ingår typer - unika konvergenser - vi tvunget behöver göra för att förstå hur vad de betyder tillsammans.

Oc h detta tror jag att man måste göra användande också distansmått som diskuterat tidigare mina baserade på similarity från perspektiv av en symbol eller symbolgripp. Relationen när vi konbinerar såg jag klart för mig tidigare idag men det känns just nu som jag kan blanda smaman riktningarna för vad som ökar resp. reducerar beräknande vad vi vill jämföra antalet typer vi faktiskt här i själva antalet givna symboler. Tänkbart är intensiteten som effekt given - annars påverkar de ju inte alls - och där denna aktivitet tvingas till större arbete (mer irritation, upplevt tråkigt och diverse fel i detaljer) när distansen är hög innebärande att vi kan som i den få-dimensionella fyrkantiga världen kan tänka oss att vi multiplicerar för en area. Mer area mer arbetsamt.

Problemet med det är här - därför ev. fel riktning och att viss varning för att jag tänker fel någonstans ovanför direkt eller här - att vi när distans är låg men intensitet hög ej nu korrekt fångar att konvergens befintligt givet är mycket mer entydig innebärande lägre kognitiv kostnad. Men också tänkbart är sådan dynamik parametriserad annan normalisering vi i detta inlägg ej valt att nu betrakta (om mycket kawaii och föga direkt hot vapen vad vi hellre just ser om enkel konvergens given symbol men om något farligt dolt finns aktivitet vi utnyttjar för att divergerat gå utåt). Men jag tror nog vi alla förstår vad det handlar om oavsett det: Känd lag i kemi kombinerad med känd lag inom psykologi är mer troligt jobbigare för resp. utbildad i vardera därför att de kan vara nya för dem och indikerande praktisk tillämpning längre ifrån normalt (om mer normalt vad de hade mött förr och varit mer en lag båda använder). ä'ven

Subadditive discounting: Representationer kostar

Vi har grundrelationen för hur discounting antas beräknas vid tomma tidpunkter där vi ej får faktiska mätvärden. Vi förstår också nu något av vad diskreta tidpunkter motsvarar. Och vad de inte riktigt lika enkelt ibland är.

Gör vi skattning värde för den absoluta tiden tre veckor gäller att vi initialt gör jämförelse mot en centralitet. Summa vi utgår från förstår och tolkar vi från denna. Exakthet möjlig att mäta upp för verkliga personer kommer därför påverkas av vid samma summa tunyttjad om de är fattiga studenter eller rika kapitalisterna med massor av pengar att små-slösa med i vardagen lite hur som helst. En chokladkaka i belöning kan tänkas fungera för båda men när det gäller pengar blir det för småsummor nog ganska annorlunda.

Vidare komemr vi alltid om jag tänker rätt ha en sista representation med en egen discounting. Det är denna som är vår slutsats vi förklarar för forskningsassisten är vår skattning av om vi ska ha en chokladkaka nu eller en chokladkaka och 100 kr om en vecka. Eller enklare om vi föredrar 1000 kr nu eller 5000 kr om en månad eller vad helst egentligen. Men för de mer välkända exemplen där man inte sällan söker jämföra med ränteberäkningar och liknande kan vilken som helst nästan av de många studier gjorda närmare forskning i domän av ekonomimetri läsas (några länkar finns i slutet).

För varke vot doslret tidpunkt vi adderar ju större discounting jämfört med föregåede tidpunkt gör vi. Varje sådan representation motsvarar att vi tar ut ett värde för förstår och kan tala med. Det indikeras för forskaren eller är vad vi resonerar med mentalt.
<(å>

<å>
Jar ett k',färamde soffertaö govots vo sla k',fära ,ed ett ammat- Fr ex. två tidpunkter är det resp. vad vi hanterar i detta. Vår sista representation kommer nu jämföras med den där faktiskt givna indikerande summan och vår ett uttryck för relativ discounting. Vi har kanske reducerat ner något vi utgick ifrån som blivit väldigt lite medan summan vi tycks kunna få är myycket större. Men här har vi nu via discounting fått normaliseringen vi kan tolka och förstå denna summa ifrån. När vi gått igenom distansen med relativa samplingspunkter förstår vi kostnaden vi tycker att den kommer med. Det är länge - och pengar jag ex. har nu har där hunnit blivit små eller omvänt att pengarna jag har där borta tycks bli större när jag förfl7ttar dem hit tillgående och jämför med pengarna jag antas ha här (stora pengar från framtiden just nu indikerar discounting av pengarna nu i framtiden - dock huruvdia vi faktiskt tänker båda riktningarna har jag inte tänkt på men det verkar väl inte otroligt) jfr att flytta perspektiv för en scen från övergripande seende fler saker men mindre i storlek eller färre med större exakthet).

Och vi bör ej förstå varje tidpunkt när döda tidpunkte kommer efter den frösta summan vi utgår från nödvändigtvis har samma rank för första fallet som de stor i turordning när en centralitet finns. Är summan större vid första diskreta tidpunkten mot normaliseringen - jämförande två summor - kommer den tomma tidpunkten där vi tar ut centraliteten när första faktiska summan är mindre än den andra bli nummer två medan den första skattade representationen blir nummer tre.

Oavsett en del sådana underligheter och utmärkt indikerande ett värde att ej tänka fler-dimensionellt i utgångspunkt för tidigt kan göra en enkel beräkning där vi väljer att göra det med Heaps law.

För symbol A havande en centralitet med ett stabilt inlärt värde. För oss som ex. rika kapitalister är 100 kr alltid värda 5 kr. Men för enkelheten säger vi helt enkelt att centraliteten är C.

Vid första tidpunkten t får vi en faktisk summa - en intensitet för vår symbol. Denna är I..

Antag nu att C mer konkret är 8 enheter vluta. I är 6 enheter valuta (lite mindre därför att det känns tråkigt att vara med i forskningsstudien).

1. Vi skattar decay för vår första representation skapad.

1.1. B = a * ln ( C / I ) , där a är en till konstant mer diskuterad tidigare inlägg. och vi här antar är 1 alltid.
= ln 8 - ln 6 = 0.28768207245

1.2. Vi beräknar representation görande discounting av 6.

I representation = 6 ^ 0.288 = 1.67

2. Och så nästa representation för tidpunkt utan mätvärde men där vi behöver en representatiob med utgångspunkt 1.67 i discounting mot den inlärda centraliteten.

Antar vi istället att inlärd centralitet är K. Och vi vid tiden t[0] får X kr och vid en tidpunkt t(0 + n) får Z kr. Är vårt första mätvärde vad som ger den initiala representation vi ska förstå och tolka värde två från. Har vi gjort större discounting initialt har vi mindre jämförelse att göra vid nästa mätvärde. Och dess när centraliteten är i samma domän discounting fortsätter men sättande värdet vi direkt får som jämförelse sig självt. Ju större discounting vi gjort desto mer reducrar vi också i sista steget. Och ju fler representationer vi behövt på vägen desto större arbetar vi upp discounting faktorn. Varje representation kostar lite att göra.

Och inget annan väg för att förstå distansen finns än denna. Förutom inlärda beräkningsregler och liknande vilka ju beskriver inlärda vägar mellan symboler för hur vi gör något (beräknande ränta exempelvis). Annars får vi värdera något och låta representation gå en sträcka eller finnas en tid och se hur mycket den minskar eller ökar (vi kan öka även om det fodrar ett inverkande kontext).

Reward discounting: Weapon effect vs Kawaii

I fortsättning på:

• Reduktion av belöning den hårda men mer kvalitativa vägen
• Reward discounting och reward prediktion i symbolnät skapade av samplade nyheter

Där vi nu mycket nära praktisk skattning och prediktion som jag befintligt gör det och i grundprincip kommer fortsätta adderande endast bättre förmåga att konfigurera tidsperspektiven för hur det som i första inlägget diskuterades och illustrerades med "grundtillstånd serotonin".

Egentligen inte mer komplext återinför vi nu de två sidorna i vår natur som exemplifierades för depression där vi kan ha (normalt har) såväl reducerad som ökad aktivitet. Ökad aktivitet i delar vi kan se som relaterade upplevd risk och fara resulterande här i de vanliga symptomen i form av ångest och oro.

Vi noterar följande ganska illustrerande studie i Plos:

• Nittono H, Fukushima M, Yano A, Moriya H (2012) The Power of Kawaii: Viewing Cute Images Promotes a Careful Behavior and Narrows Attentional Focus. PLoS ONE 7(9): e46362. doi:10.1371/journal.pone.0046362

Och tycker jag såväl elegantare jämfört med en del relaterade romantik resp. romantik men med skillda tidsperspektiv män och kvinnor (hårt commit långsiktigt för kvinna åtminstone utan preventivmedel) samt att jag valde tidigt att se över kawaii givet en ändå ganska avgränsad kulturellt såväl som visuellt värde-relaterad dimension där kommersiellt värde finns enklare att kvantifiera såväl som intensitet i form av publicerad vulgär-kultur. Ett hundratal rent visuella minnesanteckningar finns på prylar-elektronik.blogspot.se/.

För studien Plos är egentligen det enda vi är intresserade av och som räcker från hur vi gjort antagande påverkan att visuell uppmärksamhet tenderar till större fokus och som de uttrycker det smalare (vi här tänker jämförbart topologiskt neuronnät såväl som visuellt).

Att detta kommer med bättre mer exakt reward discounting är i sig givet från föregående. Att samma övrig visuell intensitet när övrigt antas konstant ger större uppmärksamhet och smalare d.v.s. mindre stört konkurrerande brus inneär som vi uttryckte det just att mindre reduktion är fallet när konceptet jämförs sig självt så att säga. Det gör mer med motsvarande dess visuella yta vi tar in i perceptionen än utan kawaii.

Sedan kan man förstås tycka det lite udda att kalla just detta för ett fenomen relaterat reward discounting men vi uttryckte nu ett antal fenomen som motsvarande samma underliggande orsak där vi skapade och gjorde antagande så att vi för språk och information in kan hantera dem alla p.s.s. utan ev. i övrigt störning magnitud eller relaterat olika sinnen.

Men vad är kawaii? Är det en försåtlig imperalistisk konspiration av Japan för korrumpera våra barn och ungdomar? Görande dem fjantiga kanske lite gay eller metrosexuella så att de blir lätta att besegra när Japan igen rider ut i världen för att befria den från kolonialism och imperalism (kanske från Kina som ju tycks ta utrymme med lugnare början nu från sina grannländer)?

Smygande imperalistisk japansk fara eller ökad möjlighet intäkt från större sannoliket varaktig uppmärksamhet särskilt hos personer som normalt föredrar eller har roll av att hantera risk och fara (ex. vanligare barn och ungdomar)?

Svaret om det stämmer är en icke-fråga här. Det fodrar antingen en mer tidsödande värdering (och att vi bryr osa att bedöma sådant). Här i den omedelbara visuella uppmärksamheten är det enklare snabbare värderingar. Vad vi har för att effektivt kunna identifiera hot och av och till något lugnare ej uttryckande fara eller ett konkret värde att hämta upp.

Här genom ofta utnyttjande handgrepp (hörande till vad jag brukar kalla efectos especiales - specialeffekter) uttrycks föga hot. Vi har större ögon oftare där vi har association till barn d.v.s. föga hotande såväl som möjligt något genetiskt betingat för att skydda mot fara och antagande normalt aldrig hotande (d.v.s. kanske oftare tagande viss fysisk kostnad av att yngre barn slår till oss med något redskap relaterat att äta - hanterande det istället mer långsiktigt genom att kanske börja spara till en internatskola).

En jämförbar till kawaii "dimension" eller uttrycks-preferens kan vi också se i språk där jag i egendimensioner kallar den för gracefull cute uttryckande en något större bredd på vilka åldersgrupper såväl som kulturella associationer vi har där delar av den förekommer fångande det primära i föga uttryckt fara, ofarligt gulligt oo.s.v. utan tänkt användning detektera specifikt kawaii eller något jämförbart kulturellt fenomen där detta förekommer. Det finns förövrigt på Pryltrend delvis samtidigt men mer efterföljande något år ett antal visuella exempel på samma fenomen men från andra kulturer (och inkl. fotograferat såväl som tecknat).

Problemet med kawaii och uppmärksamhet som vi nu kanske tolkar saker för brett är att när det istället är fienden som döljer sig bakåt en bedräglig yta med mycket kawaii angripande oss med stridsyxa eller ett handeldvapen kommer vi mer benäget titta bort istället. Fienden är ju inte gullig.

Viss sanning ligger i det. Vi har olika preferenser för hur viktigt vi upplever lugna trevliga visuella kvaliteter. Och om vi har ett tillstånd av högre tillstånd pågående relaterat förmåga att uppfatta fara och risk (d.v.s. vad som ger mer ångest i depression och inte sällan en ökad grund-preferens också efter depression efter några episoder) kan preferens mot cute gälla. Och om tidsperspektiv hot ej är oeedelbart föredrar många att se det som någon annans problem.

Dock oavsett preferens gäller att både domän av det lugnare se värden utan att strissa problem mer direkt dimensionen (nedsatt vid depression) resp. indikerade risker och problem kommer klara att ge motsvarande effekt. Vad vi förenklat kan säga sammanfattas tillsammans till grundtillstånd via upparbetning över en längre tid och bredd för symboler som vi önskar tolka dem vidare: Positiv - Negativ.

En del skapande viktsystem för positiv och negativ ser dem som sammanfatta till ett samlat värde. Eftersom vi har två resp. delar i hjärnan vars aktivitet kan vara såväl hög som låg samtidigt relativt normalt gör vi det ej utan det är två värden. Praktiskt gör det också det lättare att anpassa tolknings-preferenser på olika sett utan att behöva uttrycka än mer "under-dimensioner" för resp. utifrån olika perspektiv. Det räcker ganska väl för en hel del grundläggande perspektiv vi kan ta på preferenser medan mer direkt mätning mot grupper fångande mindre men mer exakt uttryck mot resp. inte alltid är en sann exakthet för perioder kortare varierat med mängd data att ta upp. Medan vi riktat för en entitet ibland väl förstår deras preferens som rent av kan vara deras faktiska verksamhet.

Ett utmärkt jämförbart exempel till kawaii men i risk är weapon effect:

• Affisch-budskapet: Fånga uppmärksamhet med vapeneffekt och blodig säl
• Sista April Uppsala: Flykt disk, eldsläckare, eldstålets gnista, pistolen och den tibetanska sensmoralen (Verktyg praktisk risk management resp. tibetanska weapons of mass destruction)
• Riktad information - Symbolernas upplevda intensitet och emotionella potential: Verktyg
• Kriget seger i energieffektivitet: Vapeninnovationens hastighet relativt fiende och vårt försvars- och politiska-systems förmåga att tillämpa vapnen vi skapar (mer implicit eller försåtlig weapon effect gömd bakom komikens bedräglighet).
  

Likt när någon görande ett relativt mindre mer begränsat övertramp kring områden tas för att potentiellt vara en större fara och lite oväntat unikt möter någon som kommer ut snabbt med stridsyxa för det något längre distansen, pistol för när närmare, och med bladet på handtaget för revolerna. Det är inte säkert vi här om överraskade kort springer iväg. Är vi ovana av risk-domänen är det tänkbart att vis tirrar utan att ta oss ur faran.

Vi skattar ner "värdet" av vapen mindre än mycket annat. Verktyg är dock rent allmänt ganska starka. Jag kan tänka mig att det mer än relaterat just att vi manipulerar och förändrar världen med dem d.v.s. närmare i handlande just sådant mer i information skattning handlar om dessutom använder dem av och till för att verifiera och kontrollera andra sådana skattningar eller löser problem där vi redan gjort en värdering.

Risk för att överskatta visuellt uppenbara vapen enkla att förstå är dock upplever jag mycket vanligt i tidsperiod där det är aktuellt. Ganska ofta är det just inte det som tycks avgöra där relativt fiende-entitet mindre av dessa vapen tycks räcka bra till (frågan är dock svår: distans såväl konceptuellt som topologiskt kan spela in här - är distansen kortare från var vi börjar ökar det värdet av mindre vapen medan mer vapen kommer relativt totala mängden värderas ner mycket mer - tänkt förenklat att vi beräknar logaritmen för dem - så vid konflikter likt revolten i Libyen nås det ganska långt ganska länge med relativt begränsade vapen relativt regeringen - medan när vi tänker oss ett land ockuperande ett annat medan ett än mer hierarkiskt distansierad konflikt föreligger kan få ut mer värde a vde vapen man har där accepterande per individ såväl som för grupperna agerande större egna förluster och mer av eller närmare brott mot mänskligheten).

För att tolka och förstå värdet av ett vapen innovativt för avancerat för att trivialt förstås bara från dess visuella uttryck kan det dock enkelt ofta göras genom att jämföra det med ett annat vapen det står emot. Tänker vi oss det konceptuella sniper weapon jag menar och av och till diskuterat oftare längre tillbaka (cirka 2008 - 2009 kanske - eye of the sniper) för att hantera bepansrade fordon i urban warfare utnyttjande bättre vetskap material fysik för att tränga in splittras upp och terminera soldaterna i den skulle vi kanske betraktade ett sådant vapen tolka det från en normal automatkarbin. Men när vi förstår dess applikation liggande i fönster eller tak för att ta ut pansarvagnar m.m. från säg flera hundra meters håll när de närmar sig ex. en fredlig protest värderar vi det nu med intensiteten hos pansarvagnen.

Emergens förändrande spelreglerna kan därför av och till tolkas och förstås från något värde eller effekt vi känner till och tänker oss kunna hålla konstanta. Det är jämförbart tänkbart (men jag har aldrig tänkt på att se vad känt för det) att en kulturell såväl som visuell preferens i romantik finns till vad man är mest repeterad till lokalt där man bor. Men accepterande samtidigt viss variation över - rent av indikerande större värde och sannolikhet värdering från större komplexitet i uttryck - när detta kan bäras upp av tillräcklig likhet från mer grundläggande repeterat och känt.

Risk och cute enkelt konkurrerande

Cute är vad vi ger tid i lugnet mellan slagen. Medan när fienden börjar närma sig vårt läger lämnar vi kvinnorna såväl som musiken och matens enklare nöjen för att den högre intensiteten relativt den absoluta tiden.

När fara mer omedelbar föreligger är det inte bra att göra ha för mycket av impulskontroll väljande att vänta med att reagera.

Förövrigt kan jag lägga till att när normaliserande intensitet i sig endast söks utan behov resp. båda perspektiven eller de för en större population naturligt inkluderad båda använder jag ej Positiv - Negativ utan emotional intensity som är ett viktsystem som fångar mer med större kvalitet. Långsiktigt har jag tänkt mig få det att gå in i resp. positiv - negativ.

Är kawaii värde?

Ofta samtidigt. Men vi kan verkligen ha de visuella uttrycken för kawaii tydligast för samtliga roller i en anim utan att vi finner dem alla tilltalande. D.v..s. vi har just normaliseringen från kawaii tidigare diskuterad för serotonin i första inlägget.

Galadriel

Givet att vi accepterar både positiv och negativ påverkande parallellt indikerar det en del lite särskilda effekter. Vi kan tänkbart uppleva att vi har en splittrad eller ofta utlöst av föga förflyttad perferens mellan att se någon som positiv eller negativ. Och ibland uppleva det påverkande samtidigt. Fenomet just när indikerat som tänkbart från egendimensioner varande varandras motsvarighet i resp. valence brukar jag kalla det kognitiv dissonans lånande termen från mer välkända teorin inom psykologin. Jag tror egentligen inte att det är riktigt samma sak. Vad vi här får uttryckt av är upparbetad inlärning i symbolerna som realiserat normalt rationellt anpassat i ögonblicket oavsett styrt motsvarande en persons tillstånd som förstått där eller relaterat sammanhang symbolen eller symbolgruppen existerar i.

Vi har vidare även det från psykologin att jämföra med teorisystem rörande (vad jag hoppas att jag minns rätt och rimligt från tiden i denna del av psykologin preferens för det matematiska) incongruence theory. Utan att försöka förklara vad man dom åren tänkte sig när dessa teorier var starka uttrycker vi det här som att våra preferenser förstådd i resp. riktning inte alltid är vad vi behöver ha lärt oss hur vi tillämpar för en specifik situation. Vi kan behöva lära oss en del, få tid att lägga på kognitivt processande och tänkande, hinna mäta upp i vår vårdag mer information o.s.v. innan vi riktigt hamnar vad egentligen givet för oss i preferens från vårt tillstånd innan och vetskap om vad aktuellt för situationen.

Bygger vi något innovativt kan man helt visst mäta och göra mycket rörande graceful cute, kawaii m.m. men är det nu vår natur att ha preferens mot "risk management" kommer det vid dagens slut likväl ha en försvarligt större andel applikationer och komplexitet uttryckt mot att detektera risker av olika former. Men kanske blev den "otäckare" förståelsen av weapon effect så mycket bättre av att tagit sig en titt på kawaii och dylig strunt kvinnorna och barnen roas av?

Om inte annat är vad Tolkiens Galadriel som jag vill minnas från när jag läste Sagan om Ringen i gymnasiet varnar - eller om vi så vill boostar upp sin självbild i ögonblicket tillåtade sig att föreställa sig att hon faktiskt hade kunnat falla för frestelsen till mathunger och när erbjuden tagit ringen Frodo erbjöd henne. Ytterst vacker tilltalande attraktiv. Men samtidgt oerhört onskefull.

Vi har en hel del "default" dynamik i vår natur för att ta upp kamoflerade faror. I domän av analys språk är det emellertid i mina egendimensioner vad som primärt från de grundläggande ska hanteras av Known - Unknown tillsammans förslagsvis med Positiv - Negativ. Galadriels mindre reward discounting och större skönhet är mer omedelbar. Att förstå ringens påverkan korrumperande under normala omständigheter kod moral när makten vi erbjuds är enorm och distansen till människorna vi styr är så stort att vi inte längre riktigt ser dem. Individens smärta och som upparbetat över populationen försvinner mer benäget som upplevt när vi har diktatur. Färre personer är mer distansierade övriga populationen.

Det samma är förövirgt typiskt för en större egenskap realiserat lite olika ganska vanlig inom komik. Ex. vad jag tror mig sett i två olika komediserier man mötande vacker kvinna som visar sig söka offra eller görande otrevliga ritualer i skogen eller annan dold plats. Där det kan överraska med underlig kontrast varnande oss för de icke-patrikaliska religiösa riskerna (jag som svenskt har gender politiskt korrekt valt att föredra att tillbja gudinnan - kvinnan känns mer naturlig för mig att tillbedja). Vidare kan komisk dissonans uppstå när man gör "felaktig" discounting i kortare tidsperspektiv vs längre. Ex. låtande kvinnan via riterna suga någon form av andlig kraft från honom (rent av blir blek som lidande av blodbrist) men föredra det därför att kvinnan i kortare resp. tidsperspektiv upplevs tilltalande.

Avslutat kan jag nog förresten besvara frågan om kawaii är en smygande japansk konspiration. Dels därför att jag delvis tror mig förstå vad det kom som kulturell preferns född ur kvinno-kulturen föregripande kejsardömets fall och förstärkt under ockupationen och den tidiga efterkrigstiden hanterande kraven där. Men dessutom känns det för inflytelserika grupper i Japan inte riktigt helt stabilt med en massa rultiga överdrivet gulliga maskotar nu när Kina är expansivt. Planen är därför nu mindre gulliga symboler.

Och vem är jag att säga att de tänker fel? Är vi i riktad information är nu när dessa domäner tolkas spontant mer direkt men där vi genomtänkt kan välja vad vi omedelbart uttrycker är informationen i sig här potentiellt värdefull rätt gjord. Och vad som är bäst för Japan utifrån olika risker och möjligheter har jag inte sökt skatta. Likväl kan jag tänka mig att något mer krigiskt från dataspelsvärlden såväl skrämmer kineserna minskande risken för konflikt och ökar upp det ekonomiska välståndet i Japan genom större försäljning dataspel och hårdvara. Eller så är ytligt från resp. Kina och Japan ej uteslutande rationellt mycket tydlig information där man gör tydliga linjer väl förklarade där man hellre rationaliserar varje beslut till varandra riskabelt när det handlar om att ytligt förstärka mer av vapeneffekt därför risken är större att fienden ej tolkar det uteslutande rationellt ens i risk management utan faller till ett impulsbeslut och skjuter ner ett flygplan eller värre (japans "kawaii" preferens från första början är dock i allt av vad maskot och symboler heter ordentlig så jag betvivlar egentligen helt att någon risk likt det kommer vara märkbar).

Japan grade cute. I populärkultur förekommer också weapon grade cute med otrevliga dolda faror. Sunt för alla barn som kan tänkas närma sig vilda djur därför att de ser gulliga ut är Woodland Critter Christmas förklarande väl många av de tänkbara farorna (och ett tredje exempel på nära nog samma handgrepp som tidigare kort beskrivet men här utan kvinnan).