Plötsligt uttrycker media av och till att en militär-respons på Syrians nu tydligare crime against humanity är bråttom. Konflikten har pågått länge. Kanske är det heller inte troligt att någon ny kraftig ökning eller omsmaklig topp av fortgående omoral kommer närmaste tiden.
Det är bättre tror jag att inte allt för överdrivet stressa. Ansvarsfrågan är viktig.
Nürnbergrättegångarna etablerade att genomförande personer har ett långtgående ansvar. Vi kan åtminstone när brottet realiserats se att ett implicit latent ansvar ligger även hos potentiella funktioner längre än endast risk management för att hindra nya problem: Att vad de tar betalt för att någon gång kanske göra har de nu sett är verklighet. Korrekt nu om inte innan bör de lämna sin tjänst.
Ett beslutande ansvar finns. I en diktatur konvergerar den per definition hela vägen upp till den härskande entiteten: Här Assad med syster och två tror jag manliga nära släktningar lite nedanför.
För ett sedan länge strategiskt fortgående beslut att väpna och ha landet väpnat med massförstörelse-vapen riktade mot civila bär Assad ansvaret ytterst.
Det samma gäller den senaste gasattacken med alla döda.
Riktas militära operationer nu mot den syriska diktaturens väpnade funktioner - eventuellt mer optimerade mot deras funktioner för att mörda många människor samtidigt i crime against humanity - är döda att vänta givetvis. Nürnbergrättegångarna och vad en militär-medarbetarerimligen måste förvänta i en verklig konflikt är en ganska trolig out-come ger oss att det är också formellt korrekt.
Genomförande individer i den mängd vi spekulerar kommer dö i angreppet har per individ - knappast ens samlat - ansvar på nivå med diktaturens beslutande - imperative topp - som kontinuerligt i fortgående beslut under många år tillåtet för att slutligen realisera detta.
Därmed måste de dö. Ingenting annat är korrekt givet den situation de realiseat, ej heller givet den reaktion militärt som är trolig och vidare är det sund risk management eftersom dessa personer redan flera gånger uttalat att nya angrepp också riktade utanför Syrien är att förvänta. Jag betvivlar att vad som flyttar upp när den familjen avrättats vandrar ut i samma domän av att som logisk konsekvens av massförstörelse-vapen samlade som potentiellt vapen adderande till destruktivt inflytande fortgående hotande såväl det egna folket som omvärlden.
Det går ej moraliskt att se god balans i att antagligen flera hundra - kanske långt fler - i de genomförande funktionerna kommer dö med dessa personer fortsatt levande.
Det är korrekt att se att detta brott troligt ej genomförts om de avrättats tidigare. Och vi måste förstå att samma situation kan uppstå igen. Man gick över en gräns realiserande vad man vant sig över åren som destruktiva strategiska makt-uttryck. Precis som med the learning curve kan vi ej acceptera något annat som troligt. Ej heller finns något i historien som talar för annat. Vidare adderar här risk-dimensionen med dess intensitet: Skattad sannolikhet, Relationerna etablerade av den samlade historien och ögonblickets intensitet med dess riktning och valence-vinkel.
D.v.s. det är aktiv massmördare som måste inses mycket troligt kommer begå samma brott igen. Kanske med samma medel. Helt säkert med många andra prövande sig fram hur mycket osmakligheter och uppbyggande av förstörelse av världen waving out vi klarar att undvika att se.
